Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 24 april 1937 - André Gide i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om förhållandena utanför Ryssland. De flesta ryssars enkla
uppfattning är den, att med undantag av ett fåtal kapitalister alla människor
där leva på skuggsidan. Gides uppgifter att det finns både spårvagnar
och tunnelbanor i Paris mottogos med ohöljd skepticism. Han säger
själv, att han fick så häpnadsväckande frågor, att han tvekar att
omtala dem. Den unge ryssen eller ryskan blir på detta sätt barnsligt
skrytsam, och Gide anför många roande exempel. Men om ryssen är
blankt okunnig om utlandet så är han desto angelägnare om att
utlandet skall känna till Sovjets alla förmenta eller verkliga förtjänster.
Man vill inte ha upplysningar av utlänningen, man vill ha
komplimanger.
Ryssens överlägsenhetskomplex har emellertid en annan och ännu
mindre tilltalande sida, som inte riktar sig mot utlänningarna utan
mot de egna landsmännen. De som ha lyckats att slå sig fram äro
ofta hårda och likgiltiga mot mindre lyckligt lottade. Det finns inga
klasser, säger Gide, men det finns fattiga, alltför många fattiga. Den
som är underordnad eller mindre betydande får känna av det. Mot
detta korresponderar en fjäskig servilism hos de underlydande. Man
kan då tänka sig hur det ter sig när det gäller relationer till den högst
uppsatte, till Stalin. Då kan man med fog tala om bysantinism och
krypande underdånighet. Gide berättar, att han ville skicka ett
telegram till Stalin, då han for igenom dennes födelsestad Gori.
Telegrammet började: »På denna underbara resa passerande Gori känner
jag ett behov att till Eder rikta...», men här blev han avbruten av
översättaren. Stalin kan man inte utan vidare kalla Ni. Man föreslår
»till Eder, arbetarnas hövding» eller »folkens herre» eller något annat
liknande. Det var förresten inte första gången Gide märkte att man
retuscherade hans uttalanden. Vid ett tillfälle hade han använt ordet
stor om en monark, men eftersom enligt sovjetreligionen ingen
monark kan vara stor, så ströks uttrycket. Han ger flera exempel på
samma förfarande. Resultatet är, att han i boken högtidligen
avsvärjer sig allt ansvar för varje uttalande som publicerats på ryska i
hans namn under vistelsen i Ryssland.
Det framgår tydligt, att Gide ordentligt retat sig på den slavanda,
som Rysslands nuvarande härskare inte bara uppmuntrar utan direkt
fordrar. Varje spår av opposition undertryckes skoningslöst och
utropas som kontrarevolutionär. Men vad som nu kallas
kontrarevolution är den anda, som störtade tsarismen. Man kallar den nu rådande
regimen proletariatets diktatur, men det är i själva verket en enda
mans diktatur. Fransmannen hos Gide har gripits av äckel inför en
så fantastisk ofrihet och skuggrädsla. Han har haft modet att skriva
och låta trycka följande, som må citeras in extenso: »Vad man begär
för närvarande är godkännande, likriktning. Vad man vill och
fordrar, är ett gillande av allt som göres i Sovjet; vad man försöker
uppnå är, att detta godkännande inte ges på ett resignerat utan på
ett uppriktigt, ja t. o. m. entusiastiskt, sätt. Det mest förvånande är,
att man lyckas. Men å andra sidan kan den ringaste opposition
drabbas av de svåraste straff och förkväves förresten omedelbart. Och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
