Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 24 april 1937 - André Gide i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medvetet låter förvända synen på sig. Detta trista människoslag
känna vi ju eljest till leda här i Norden (typ Andersen-Nexö m. fl.).
Gide börjar sina reseintryck med att uttala sin kärlek till det ryska
folket, d. v. s. till den breda massan. Han uttrycker sin förvåning över
hur nästan oroande värdigt mängden i Moskvas kulturpark — ett
slags Gröna Lund, men kvalitativt och kvantitativt betydligt bättre —
uppträder. Sin varma uppskattning skänker han det sätt, varpå
ungdomens och framför allt barnens fysiska fostran ledes; och
därutinnan torde han kunna räkna på medhåll från många andra iakttagare.
Överhuvud har han ingenting annat än gott att säga om sitt
sammanträffande med gemene man. »En contact direct avec un peuple de
travailleurs, sur les chantiers, dans les usnes ou dans les maisons de
repos, j’ai pu goûter des instants de joie profonde.»
Men när han kommer in på de materiella och andliga villkoren för
detta tålmodiga folk, så blir hans inställning övervägande kritisk.
Vad först angår den materiella sidan synes Gide under sina resor
ha förvärvat en hälsosam misstro mot all officiell statistik. Man kan
annars vara övertygad att statistiska uppgifter intet trutit under hans
vistelse i Ryssland Med sympatisk uppriktighet säger han också, att
han inte begriper sig på fabriker eller andra tekniska anordningar.
Däremot har han möjlighet att bedöma konsumtionsvaror som vi litet
var känna till, och han har även ett ord att förmäla om distributionen.
Han finner varornas genomgående usla kvalitet
anmärkningsvärd. Sin önskan att köpa några presenter till hemmavarande vänner
kan han inte uppfylla, ty allt är lika omöjligt, d. v. s. dåligt och
smaklöst. I detta sammanhang kommer han att tänka på hur i Frankrike
producenten gör allt för att varan skall bliva så tilldragande som
möjligt. I Ryssland bekymrar man sig inte om detta, ty det finns ingen
konkurrens. Publiken saknar också all smak, och om den hade någon,
skulle den inte för närvarande kunna tillfredsställas. Men Gide
tröstar sig med att det ju främst gäller att möta de oundgängligaste och
mest primitiva kraven. Längre har man inte hunnit, om ens så långt,
och man får hoppas att det så småningom skall bliva bättre.
Beträffande distributionen har han en instruktiv sida. Under en av
sina promenader får han syn på en mängd människor utanför en
butik och han frågar vad de ha för sig. Svaret blir att de stå i kö. När
han efter en timme kommer tillbaka stå samma människor kvar och
vänta. Nu frågar han, vad det skall tjäna till att komma först och får
svaret, att endast de första få något. De andra måste nöja sig med
vad tyskarna med en expressiv term kalla »das Nachsehen». Den
dagen hade butiken fått in han vet inte riktigt vad, men vill minnas att
det var kuddar. Men om den fått fyra- eller femhundra, så vänta
åttahundra, tusen eller ännu flera.
Det är dock den andliga atmosfären som mest intresserat Gide. Och
här blir han verkligt upplysande. Han framhåller, att ryssarna
numera uppfostras till att hysa vad han kallar överlägsenhetskomplex
gentemot utlandet. Tack vare gränsernas avspärrning och
sovjetpressens lögner och förtiganden lever ryssen i den mest krassa okunnighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
