Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 24 april 1937 - Tysklands affärer under debatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
1932—1935 belöpte sig å resp. 1,060, 847, 625 samt 550 miljoner riksmark.
För 1936 föreligga veterligen ännu icke några uppgifter.
Härmed är emellertid icke sagt, att utlandet ej på något sätt
bidragit till expansionen under den nationalsocialistiska regimen. Men
den hjälp, varom här är fråga, ligger delvis längre bort i tiden och
delvis på ett annat plan.
Vad som åsyftas, är den rationaliserings- och
moderniseringsprocess, som den tyska industrien undergick under senare delen av
1920-talet och som i ej ringa grad finansierats genom utländsk långivning.
Den största andelen av dessa krediter belöper på Förenta staterna och
uppgår till 4,8 miljarder riksmark. Det mesta av dessa utländska
tillgodohavanden är som bekant numera fastfruset i Tyskland, något
som är liktydigt med att det däremot svarande realkapitalet utan
kostnader för det tyska samhället arbetar i produktionsprocessen.
Ytterligare betydelse tillkommer dessa tidigare utländska
investeringar i den mån de lämna bidrag till den andra av de förut angivna
finansieringskällorna, nämligen den partiella frigöringen av en gång
färdigbildat realkapital. Den företeelse, varom här är fråga, kan i
korthet uttryckas så, att i den fortlöpande produktionsprocessen ingår
varje år i de framställda varorna en mot produktionsmedlens
livslängd svarande delkvot av de totala investeringarna och står därmed
— såsom en del av försäljningspriset — i likvid form till
företagarnas förfogande. Företagsekonomiskt återspeglas denna ytterst
betydelsefulla process i avskrivningarna, vilka normalt användas
till motsvarande ersättningsinvesteringar, så att
produktionsapparaten förblir utbyggd i sin förutvarande omfattning. Komma däremot
tillräckliga avskrivningar icke till stånd, har en del av det förut
inne-stående kapitalet frigjorts och ställts till förfogande för andra
ändamål, antingen konsumtion eller investering i annan
produktionsprocess. Det är alldeles uppenbart, att ledarna för den högmoderna, med
utländsk hjälp uppbyggda tyska industrien haft möjligheter att
genom underlåtna avskrivningar på nu antytt sätt lösgöra högst
avsevärda summor. Enligt uppgifter från olika håll torde så ock hava
skett, särskilt under åren 1931—1934. Verkställda överslagsberäkningar
ge vid handen, att under de nämnda fyra åren i genomsnitt 25 % av
de till 5 miljarder riksmark per år uppgående erforderliga
avskrivningarna ha underlåtits. Dessa belopp torde i ej ringa mån hava
bidragit till att lätta kreditmarknaden ocli därmed ock till att befrämja
de statliga finansieringsoperationerna. — Det bör måhända anmärkas,
att det nu sagda icke får tolkas som en kritik mot den tyska
industriledningens tillvägagångssätt i förevarande fall. En underlåtenhet att
verkställa erforderliga avskrivningar under en depressionsperiod
ligger tvärtom helt i linje med de aktuella strävandena att
åstadkomma en konjunkturutjämning, men den förutsätter givetvis såsom
ett komplement, att desto större avskrivningar företagas under den
på depressionen följande uppsvings- och högkonjunkturperioden. En
ökad avskrivningstakt framhålles i själva verket ock av ledande tyska
finansmän såsom en i närvarande läge mycket angelägen uppgift.
299
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
