Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 15 mars 1937 - Tysklands upprustning och England. Av O. Bjurling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
sättningen påpekar lian, att Tysklands skatteintäkter året 1934/35
utgjorde 8,223 millioner Emk, d. v. s. ungefär 690 millioner pund. Med
detta rimma Churchills uppgifter om tyska rustningskostnader på
600 à 800 millioner pund år 1935 följaktligen ganska illa, även om man
tar med i beräkningen en betydande skuldökning — denna utgick
nämligen i avsevärd omfattning för minskning av arbetslösheten
medelst offentliga arbeten och dylikt. Vidare stöder Bone sin åsikt
ined att framhålla, att Tysklands import av vissa för krigsindustrien
absolut nödvändiga material, som ej kunna produceras inom landet,
varit tämligen normal under de sista åren och dessutom stannat vid
hälften av Storbritanniens import av samma material.
Lägger man så till Bone’s kalkyler den omständigheten, att
Tysklands återuppbyggda vapenindustri även är inriktad på en
omfattande export (»kanoner i utbyte mot smör!»), blir Tysklands s. k.
krigsförberedelser reducerade till måttliga proportioner i förhållande
till de övriga stormakternas.
Av visst intresse är, att Liddell Hart kommit till ett med Bones
uppfattning likartat resultat, ehuru från helt andra utgångspunkter. I
en i »Foreign Affairs» (1937:1) publicerad artikel om Europas arméer
jämför denne de olika makternas militära styrka. Vis à vis Tyskland
formulerar han därvid den för oroliga sinnen synnerligen lugnande
slutsatsen, att »det finns anledning betvivla, att den tyska armén i sin
helhet är tillräckligt utvecklad i fråga om utrustning och taktik för
att kunna övervinna motståndet från en stark och modern
defensivarmé» (Frankrike!). — I fråga om ett tyskt försvarskrig ställer det sig
med ali sannolikhet annorlunda. Och för övrigt är det väl där, som
skon egentligen klämmer. Den tyska försvarsmakten är för
närvarande tillräckligt kraftig för att kunna avvärja överfall i stil med
Ruhrockupationen — och vad den eventualiteten förut betytt i den
internationella ekonomien och politiken torde väl nu vara alla
uppenbart.
Anmärkas må dock, att den engelska tidskriften »The Banker»
enligt referat i »Affärsvärlden» för en tid sedan offentliggjorde
beräkningar, enligt uppgift verkställda av framstående engelska ocli tyska
experter, rörande den tyska statsbudgetens avfattning under åren
1933/34—1936/37. Enligt denna källa uppgingo de totala statsutgifterna
dessa år till resp. 9,7, 12,2, 16,7 och 18,8 milliarder RM. Av dessa skulle
till rustningsändamål ha gått 3,o, 5,5, 10,o och 12,6 milliarder RM. Dessa
beräkningar synas sålunda snarast ligga över än under Churchills
uppskattningar. Den citerade engelska tidskriften torde dock icke ha
anseende för att vara absolut pålitlig och har f. ö. — vilket dock icke
säger något i sak — blivit föremål för beslag i Tyskland.
Emot »The Banker» talar vidare, att man i Wall Street för ungefär
en månad sedan uppskattade Tysklands s. k. hemliga skulder (tacite
förutsatta att ha använts i upprustningssyften) till endast 2
milliarder dollars, d. v. s. omkring 400 millioner pund. Åsikt står sålunda
emot åsikt, och man når nog längst med att tillämpa Bone’s
realistiska metod.
241
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
