Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 15 mars 1937 - Historieläroböckerna. Av H. J. - Tysklands upprustning och England. Av O. Bjurling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
historia skulle kunna ifrågakomma), uppstå mycket besvärliga
problem för studiernas ordnande. En utväg, som emellertid skulle kunna
tänkas för att trygga åtminstone samhällslärans för närvarande rätt
osäkra ställning, vore att i ämbetsexamen göra historia och
statskunskap till en egen grupp — den vore i svårighetsgrad minst sagt
jämförlig med de grupper, som nu omfatta två moderna språk — och
på gymnasiet upprätta tjänster i enbart historia och samhällslära
åtminstone vid de större läroverken.
Men oändligt mycket viktigare än den studieorganisatoriska
synpunkten är en annan. Den nuvarande tiden har som ingen annan
visat, hur fullständigt överväldigande de rent politiska faktorernas
inverkan är på aha områden av samhälleligt, ekonomiskt och
kulturellt liv. Vårt eget statsskick kräver varje medborgares
ställningstagande till de politiska spörsmålen. Är detta tidpunkten för att
nedrusta undervisningen i politisk historia? Borde man icke just nu vara
angelägen att skänka Sveriges folk största möjliga kunskap om de
faktorer, som styra den politisk-historiska utvecklingen? Okunnighet
härutinnan kan bli ödesdiger.
Det utrymme, som nu vid undervisningen är ägnat den politiska
historien, tål ej ytterligare minskning. Skola andra sidor av
utvecklingen beredas ökat utrymme inom skolan, kan det ej utan obotlig
skada ske på den politiska historiens bekostnad. Om en vidgning av
dessa moment verkligen befinnes nödvändig, bör den ske genom att
ämnet i sin helhet beredes ökad plats på schemat. jj j
Sedan länge har den tyska upprustningen
varit ett av den internationella offentliga
debattens ivrigast ventilerade frågor. Störst uppseende i detta
sammanhang väckte kanske Winston Churchill, vilken den 10 mars i fjor
i parlamentet slungade fram påståendet, att Tyskland efter Hitlers
makttillträde offrat den väldiga summan av lVa milliard pund
sterling på upprustningar och därav 600 à 800 millioner pund enbart under
år 1935.
Churchill har dock ingalunda stått oemotsagd. Särskilt
vederhäftigt var det genmäle, som hans landsman, professorn William A. Bone,
lämnade i »The Nineteenth Century» (1936). Bone kom visserligen till
det resultatet, att Tyskland utan tvivel offrat stora belopp i och för
ökandet av sin militära apparat — att på relativt kort tid rusta upp
till militär jämlikhet med Frankrike måste ju, säger han, kosta
åtskilligt — men att det skulle röra sig om en så stor summa som den,
Churchill angivit, betecknar han som fantastiskt. Det skulle i så fall
ha medfört allvarliga rubbningar i Tysklands järn- och stålindustri.
Bone motbevisai’ Churchill med utförliga ekonomiska resonemang,
vilka han baserar på siffror, som hämtats ur »Economisfs
Commer-cial History and Eeview of 1935». Börande den industriella
livaktigheten framhåller ban, att 1935 års resultat knappt når upp till
resultatet under det »fredliga» år 1929, åtminstone att döma av
kolkonsumtionen (287,8 mill. ton år 1929 mot cirka 270 mill. ton år 1935). I fort-
240
Tysklands upprustning
och England.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
