Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 15 mars 1937 - I yttrandefrihetens land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
frasdemagogi och ytlig radikalism. När t. ex.
sedlighetsspörsmå-len för några år sedan behandlades och hr Lundstedt åter befann
sig på krigsstigen, bröt hr Hedlund udden av sina partivänners
indignation över lagarnas efterblivenhet genom att helt enkelt
förklara, att det icke var något speciellt arbetarintresse att lätta på de
band, varmed lagstiftningen sökte hämma en sedlig upplösning. Han
företräder i etiska och kulturella frågor en mera gammaldags och
sträng uppfattning än som i allmänhet är gängse på
socialdemokratiskt håll. På grund av sin utomordentliga skicklighet som talare
åtnjuter ban också kammarens öra som knappast någon utanför de stora
politikernas och ledarnas rad: han kan i sin röst inlägga en vädjan,
som ej förfelar att göra intryck, han undviker varje utfall mot
motståndare, och hela framförandet är buret av en stark känsla av äkta
och djup övertygelse. Vare sig han talar för eller mot sina
partivänner eller försöker ställa kyrkan mitt i byn är denna vädjande ton lika
inträngande. Ej ofta förmår han — lika litet som andra — rubba
kammarens väntade beslut, men hans inlägg skapa i ovanlig grad en viss
osäkerhetskänsla hos dem, som för tillfället förfäkta en annan
ståndpunkt än han. Mera än någon annan förtjänar han epitetet andra
kammarens känsligaste sociala samvete.
Trots att hr Hedlunds självständighet begränsat sig till vissa
områden i storpolitikens utmärker och trots att den saknar alla kriterier
på att dikteras av reklammakeri eller karriärsträvan, har den icke
alltid varit så populär bland meningsfränderna. Hans inlägg ha ibland
uppfattats som besvärliga och enerverande. En av de
socialdemokratiska tidningar, som blivit ett propagandaorgan för den
Lund-stedtska rättsvetenskapen, tidningen Östgöten, har således »recenserat»
resningsdebatten. Tidningen uttrycker »sin djupaste förvåning över
vad socialdemokraten Verner Hedlund på onsdagen tillät sig i
riksdagens andra kammare» och fortsätter:
»Och detta ehuru man knappast längre bör bli förvånad över vad
denne kan tillåta sig, ty han har flera gånger i lagfrågor visat sig
reaktionärare än den värste justitiebyråkrat. Om det genom TT.
utsända referatet är riktigt, har han sagt något, som verkligen ingen
förut velat eller vågat säga i denna sak, i vart fall icke i lagstiftande
församlingen. Hr Hedlund hävdade, att Mannby blivit ’dömd absolut
rättvist efter krigslagarna, lagar som vi ogillar’. Hr Hedlund menade
vidare, att även om resningsinstitutet reformerats enligt Lundstedts
förslag, så skulle Mannby likväl ha blivit dömd ’efter den hårda lag
som riksdagen själv antagit’.
Alldeles säkert kommer herrarna i H. D. att säga, att
fattigvårdskonsulenten Verner Hedlund från Östersund är en klok och modig
man. Huruvida de tycker det — i vart fall gäller detta i fråga om
klokheten — är en annan historia. Ty de om några måste veta, att
den bevisning om Mannbys skuld, som Verner Hedlund tycks anse
vara ett axiom, helt enkelt icke existerar.–-
Det måste vara något fel med hr Hedlund, när han spar sin
indignation mot vad krokot är för användning varje gång justitiebyråkratin
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
