Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 15 mars 1937 - Reflexioner kring AK:s stora berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
måste man nog ge statsmakterna ett gott betyg för förutseende och
omtanke parade med klok försiktighet. Det är en känd sak att den
svenska riksdagen merendels klokt tänker sig väl för, innan en sak
ordnas definitivt. I avseende å arbetslösheten gäller detta i hög grad.
Först 1934 — efter 20 år — fattade riksdagen beslut om en
arbetslöshetsförsäkring och ända till 1933 reglerades AK:s verksamhet
huvudsakligen genom riksdagsdirektiv. Endast om den kontanta
understödsverksamheten fanns från början en författning. Hela den tidvis
enorma arbetslinjen saknade, vad angick de rent statliga
reservarbetena, alldeles föreskrifter i form av lag, kungörelse eller förordning.
Andra länder liade sprungit i väg med stort lagda anordningar, som
sprucko vid första hårda påkänning, men vår riksdag hade ganska
klart för sig att man i denna sak måste laga efter dagens läglighet.
Den arbetslöse måste hjälpas, men man fick inte binda sig. Om några
år kunde förhållandena vara sådana, att åtgärder av helt annan art
behövde tillgripas. Erfarenheterna från de gångna 20 åren ge stöd för
ett sådant betraktelsesätt, och det kan därför ifrågasättas, om det var
klokt att 1933 års riksdag — alldeles oavsett innebörden av de
direktivändringar, som då gjordes — så i detalj reglerade AK:s verksamhet.
De verkställande organen klara oftast petitesserna bättre än
riksdagen.
Under världskriget förekom endast sporadisk arbetslöshet; fastmera
var arbetarebrist regeln. Endast stenindustrien lamslogs redan tidigt,
och senare råkade bland annat textilindustrien ut för svårigheter att
skaffa råmaterial utifrån med åtföljande driftsstörningar. Genom den
härigenom uppkomna lokala arbetslösheten bereddes stat och
kommun möjlighet at! vinna erfarenheter s. a. s. i smått och redan då
blev »arbetslinjen» svensk arbetslöshetsverksamhets röda tråd. Först
bohusländska stenarbetare och sedan både manliga och kvinnliga
textilarbetare utförde skogsodlingsarbeten på Västsveriges ljunghedar.
När krisen •— fredskrisen, deflationskrisen eller vad man vill kalla
den — på senhösten 1920 satte in med fruktansvärt allvar och stor
häftighet stod man alltså icke alldeles oförberedd, och under de därpå
följande 2 à 3 åren utbyggdes det system för arbetslöshetens
bekämpande, som sedan blev vägledande fram till 1933 års ryktbara beslut i
arbetslöshetsfrågan.
När AK gått att uttömmande skildra sin verksamhet under åren
1925—1934, hade man en grund att stå på: 1922 års riksdagsdirektiv
sådana de återfinnas för första gången utformade i statsutskottets
utlåtande n:o 118. I (le stora kapitlen om hjälpverksamhetens
organisation, direktiven och hjälpåtgärderna återfinnas i det nya verket
tillbakablickar med redogörelse för hur det var före 1925, vilket bidrar
till översiktligheten. Att det väldiga ämnet vållat svårigheter vid
dispositionen, kan man förstå. Den föregående tioårsberättelsens
uppstyckning på tre skeden var kanhända nödvändig med hänsyn till
skillnaden mellan kriserna under och efter kriget, men manade icke
till efterföljd. Nu skildras näringslivet, arbetslöshetens omfattning,
organisation och principer, hjälpåtgärder, kostnaderna m. m. i skilda
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
