Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 15 mars 1937 - Regering och regeringspartier - Reflexioner kring AK:s stora berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
dolda reserver uppstodo. Han erinrade om att detta krav städse
förfäktats av män som Persson i Stallerhult, Thorsson och Olsson i
Kul-lenbergstorp, och han var förvissad om att även hr Wigforss (som ej
var närvarande under debatten) delade samma uppfattning. Ingen
borde ha något intresse av att motsätta sig, att ett stort anslag på
grund av ändrade omständigheter ånyo utskottsprövades. Och skulle
det visa sig, att anslaget skulle kunna nedsättas utan att syftet med
detta förfelades, kunde de frigjorda medlen tilläventyrs komma till
användning för annat nyttigt ändamål eller för avskrivningar.
Jordbruksministerns och hr Johanssons i Uppmälby svar på lir Ivar
Andersons anförande snarast verifierade riktigheten av dennes rent
budgetära synpunkter, men de motsatte sig en återremiss och
regeringsmajoriteten svek icke i voteringen trots att man synnerligen
aktningsfullt lyssnat till bevillningsordföranden hr Andersons
andra-gande. Episoden är belysande.
Innebar minoritetsregeringssystemet en överdrift åt ena hållet, är
det lika påtagligt att detta avsvärjande av det egna självständiga
omdömet utgör en överdrift åt det andra. Skulle denna blinda lojalitet
även i opolitiska, genuint praktiska frågor bli framtidens
riksdagsrecept, kommer demokratiens folkrepresentation att degradera sig
själv till samma betydelselöshet som kännetecknade denna under det
färdigbyggda karolinska enväldet. I längden måste också en dylik
staffageroll för regeringspartiernas medlemmar bli ganska trist, i
varje fall mycket tristare än oppositionens ställning med dess
möjlighet att få ej blott tänka fritt utan även tala fritt. Sannolikt
skulle även statsråden känna sig innerst inne mera tillfredställda, om
de visste att deras segrar vunnits trots riksdagsmännens sakliga
prövning och ej tack vare »walk over».
Men riksdagen återgår kanske snart till sina gamla, svenska vanor.
Statens Arbetslöshetskommission eller som
den gängse förkortningen lyder, AK, har
riktat vår nyare historia med en berättelse n:r 2, gällande dess
verksamhet 1925—1934. Den första, omfattande åren 1914—1924, utkom 1929.
Då det är fråga om verk på 600 sidor, förstår man att mycket och
tidsödande arbete ligger bakom. Sedda som en helhet spänna de över
en skickelsediger tid. Själva det förhållandet att arbetslösheten
blivit föremål för en så omfångsrik behandling är ett av bevisen på
de rubbningar, som drabbat det moderna samhället. Det sägs
visserligen ofta, att arbetslöshet alltid funnits, man har förr bara ej brytt
sig om de arbetslösa. Ett är dock visst, att massarbetslöshet är ett
industrialismens sena barn, som före 1914 endast sporadiskt vållade
det svenska samhället några besvär.
Den första delen skildrade sökandets tid. Det gällde att bemästra
ett alldeles nytt område inom socialvården, och omkastningarna först
under världskriget och framför allt under den efterföljande
ekonomiska krisen voro fruktansvärda. Det blev emellertid aldrig någon
katastrof och när man nu ser tillbaka på den första 10-årsperioden,
223
Reflexioner kring AK:s
stora berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
