Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur: Två verk om Karl XII-gestalten - Frans G. Bengtssons Karl XII. Av Gustaf Petri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
Två verk om Karl XII-gestaLten
FRANS G. BENGTSSONS KARL XII
Frans G. Bengtssons stora Karl Xll-moiiografl liar fått ett
enastående entusiastiskt mottagande. De väldiga upplagorna visa, att han
träffat just den ton, som förmått giva återklang i svenska folkets
hjärtan. På framgångens omfattning har den delvis ganska beska
kritik, som från vetenskapligt håll riktats särskilt mot verkets första
band, icke haft någon inverkan.
Författaren meddelar i första bandets företal, att hans avsikt varit,
att »på ett läsligt sätt berätta om hans (Karl XII:s) liv och verk
driven av en större åstundan att uppehålla mig vid honom själv och hans
företag än vid de lärdas teorier i ämnet». Av företalets fortsättning
ocli av åtskilliga uttalanden i det följande att döma måste man tolka
denna deklaration som ett misstroendevotum mot den vetenskapliga
forskningens hittillsvarande försök att komma till klarhet med Karl
Xll-problemet och ett bragelöfte om att med begagnande av nya
metoder nå bättre resultat. Man kan nämligen icke ta miste på att
författarens allvarliga uppsåt varit att framställa en sannare och mera
psykologiskt begriplig bild av »hjälten av Guds nåde». Slagrutan, som
skulle visa honom vägen, var hans egen frejdiga diktarintuition.
Jag skall i det följande söka analysera några av Frans G.
Bengtssons värdesättningar ocli särskilt dröja vid hans inställning till Karl
XII:s person under olika perioder av konungens levnad. Härvid gäller
det främst att få svar på frågorna: Har författaren i sin strävan att
hålla sin hjälte ovanför sköldarna givit en helgjuten bild av honom,
har han idealiserat honom eller sett honom i verklighetens ljus,
barium lyckats hålla hjältebegreppet oantastat och oanfrätt av
skepticismens tvivel? Har med ett ord diktaren eller vetenskapsmannen
dominerat i författarens framställning?
Första bandets Karl XII är den renodlade hjälten, sådan ban
framträder i de primitiva folkens föreställningar och i skaldernas fantasi.
Redan från början är lian fix och färdig, framsprungen ur Pallas
Athenas sköte. Hans särmärke är att den ära och ryktbarhet han
eftertraktar endast är en bubbla, »ty den rymmer ingenting handgripligt
eller nyttigt, värmer föga när elden falnat, duger inte att göra
smörgås av eller sätta på bank, och till mänsklighetens allmänna
fromma bidrager den inte stort. Hjältarna äro nämligen
självändamål, och deras gärningar självändamål i samma grad.» Logiskt sett
måste en dylik hjältegestalt vara oföränderlig livet igenom.
I överensstämmelse med sin hjälteuppfattning måste Frans G.
Bengtsson hävda, att den adertonårige konungen redan i krigets bör-
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
