Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Tyska stormän i bild. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel L. Romdahl
av en förgrämd åldring. Georg von Frundsberg, fälthövitsmannen
som vi alla känna tack vare lians vänliga axelklapp åt Luther i
Worms, ser sannerligen allt annat än munter ut på det samtida
målade porträttet. Härmästaren Walter von Plettenberg tyckes
skåda in i en avgrund av fasa, i en värld som faller sönder, då den
tyskbaltiska ordensstatens gränser hota att brista samman under
trycket från öster. Själva den trygge riddar Görz von
Ber-licliingen blickar på gravhällen med vidöppna ögon som såge de
en förstenande skräcksyn. Barockens furstar skina blanka och
feta, nöjda med »den bästa av världar». Men med Fredrik den
Store på hans gamla dagar — en byst från 1786 — börjar grubblet
och den molande ångesten på nytt. Detta var furstar och väldige!
Hur skall det då se ut bland tänkare och andliga ledare’? Man
minnes Luther som munk på Lucas Cranachs kopparstick från
1520 med hans uttryck av nästan olidlig spänning i det knotiga,
osköna ansiktet, man förstår inför Jacob Böhmes gestalt att han
fått betala priset för sina mystiska insikter. Och Schopenhauers
huvud, den gamles som den unges, svara till hans pessimistiska
filosofi.
Skalderna bilda en krans av mörkblickande underliga figurer,
med Goethe i retsamt olympisk ro i sin mitt — Angelus Silesius,
136
Walter von Plettenberg.
1500-talsmålaren oeh tecknaren
Hans Burgmair.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
