Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Näringslivet och staten. Av Karl Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Näringslivet och staten
Man gör säkerligen klokt i att, såsom Sverige gjort, nöja sig med
statskontroll.
Vi kunna med tillfredsställelse konstatera, att Sverige ej kommit
lika långt in på statsingripandets väg som exempelvis Norge, men
vi lära väl ej kunna undandraga oss en återverkan av den
allmänna utvecklingen i andra länder. Professor Eli Heckscher
uttrycker samma tanke i en nyutgiven bok (Ekonomisk-historiska
studier, sid. 83) med orden: »Ofrånkomligt är förmodligen, att
statens makt över det ekonomiska livet stärkes, det kommer vår bön
förutan.» Det vore emellertid en oerhörd fördel, om vi kunde hålla
huvudet kallt och ej låta oss indragas allt för djupt i den moderna
rörelsen för oavlåtligt ökade statsbefogenheter. Såsom jag redan
anfört måste en gång en omsvängning komma och övergångarna
bliva mindre riskabla, för såvitt vi lyckats hålla oss något tillbaka.
Vad som försvårar näringslivets principiella strävan att
försvara sin självbestämningsrätt emot statliga ingrepp, är att
näringsidkarna själva litet emellan anropa staten om hjälp. Så
är fallet i första rummet med jordbruket, där läget otvivelaktigt
krävde ett offentligt ingripande, ehuru man kan vara tveksam om
det ej på vissa punkter drivits för långt. Köpmännen lia likaledes
begärt lagbestämmelser t. ex. emot illojal konkurrens och skulle
gärna önska även andra statsingripanden för att få till stånd
bättre ordnade förhållanden. Många industriföretag ha under de
senaste krisåren erhållit statens stöd, och att åtskilliga misstag
därvid begåtts får ej undanskyla det gagn, som i andra fall
åstadkommits.
Men dessa erkännanden få ej vilseleda vårt omdöme: här stå
väsentliga värden på spel. Låt vara, att de offentliga verken och
halvstatliga monopolen i huvudsak skötas väl — ju vidare omkring
statsdriften drives fram, desto svårare torde det bliva att få
dugliga ledare och erforderlig kontroll. Statsämbetsmän genomgå en
belt annan utbildning än tjänstemän och ingenjörer i privat tjänst.
Det händer ej sällan, att en man, som fostrats inom någon gren
av näringslivet, känner sig vilsekommen, 0111 han får med
statsförvaltningen att göra; han blir allt för lätt en formernas träl i högre
grad än en tränad statstjänsteman plägar vara. Och å andra sidan
är den senare vanligen ej vuxen att övertaga en fabriksledares
eller köpmans värv. Om man tror, att verksamhet i statens tjänst
eller deltagande i några kommittéers arbete eller många års riks-
129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
