Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Gammalsvenskbyborna i Sverige. Av G. Malm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. Malm
I juni 1928 beslöto byborna på kyrkostämma att lios
regeringarna i Ukraina och Sverige göra framställning om att få
överflytta till sitt ursprungliga hemland.
Från Gammalsvenskbyborna själva och endast från dem utgick
sålunda initiativet till hitflyttningen, och det var först på deras
enträgna böner, som den dåvarande svenska regeringen efter
hörande av representanter för de olika riksdagspartierna gav
inresetillstånd till Sverige.
Det var vid midsommartiden 1929, som på anmaning av
regeringen den s. k. Gammalsvenskbykommittén konstituerades under
ledning av Prins Carl för att genomfora Gammalsvenskbybornas
hemförande och överflyttande till svensk jord. Meddelande hade
kommit, att ryska regeringen lämnat sitt medgivande till
utflyttningen, och det ansågs nödvändigt att omedelbart sätta tanken i
verket. Det lämnade tillståndet, som länge låtit vänta på sig, kom
plötsligt som en islossning, och några planer över hur
överflyttningen skulle genomföras funnos icke. Ej heller fanns det några
penningmedel att tillgå.
Svenska Röda Korset åtog sig hittransporten, vilken uppgift
löstes på ett glänsande sätt. Den 1 augusti 1929 stodo 891 st.
svenskbybor, män, kvinnor ocli barn, fördelade på 184 familjer, på
svensk jord, välkomnade av stora folkskaror.
För dem, som bevistade landstigningen i Trälleborg, blev det ett
gripande ögonblick, när dessa ättlingar av svenskar, som för
århundraden sedan lämnade Sverige, åter bestego svensk mark. Det
blev en uppflammande känsla av stamfrändskap, som dock tyvärr
till stor del alltför snart förflyktigades.
Det tillstånd, i vilket svenskbyborna befunno sig vid hitkomsten,
bar vittne om de svårigheter och lidanden de genomgått och
knappheten i den livsföring, som under sista tiden varit deras lott.
I ali hast liade ordnats en upptagningsförläggning för byborna,
där de kunde återhämta hälsa ocli krafter. Det blev Jönköping,
som i Jönköpings regementes utrymda kaserner fick mottaga hela
kontingenten. Jönköping och alla de hjälpsamma och vänliga
människor från staden, som ordnade mottagandet, lia också
bevarats i gott ocli vackert minne av byborna. Energi, varmt hjärta
och en strålande arbetsglädje präglade det arbete, som utfördes
av presidentskan Berglöf och hennes lottor och
Rödakorsmedlem-mar för att rusta i ordning åt de hemvändande stamfränderna.
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
