Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Stat och kyrka. Av Yngve Brilioth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stat och kyrka
förneka sitt väsen ocli svika sin kallelse kan lion icke i sin rent
andliga gärning låta sig bindas av någon annan myndighet. Då
det på de yttersta av dessa dagar i tonfall, som man trodde höra
det förgångna till, förkunnats, att den svenska kyrkan kan köpa
sin existens endast genom att låta göra sig till den sekulariserade
kulturstatens organ, då man vill för staten hävda rätten att
diktera, vad kyrkan får lära och icke lära, göra och icke göra, också
då det gäller hennes innersta och heligaste handlingar, då måste
man fråga sig, om dessa reformivrare fullt besinnat innebörden i
sina ord — eller om de verkligen satt som sitt mål att tvinga
kyrkan att kämpa för sitt liv för att undkomma det kvävande greppet.
Man kan icke undgå att med undran och beklämning se, hur män,
som väl dock vilja gälla som toleransens väktare, finna behag i
att smäda ting, som många av deras landsmän med djupt allvar
hålla heliga. Det program, som ledareskribenterna i »Ny Tid» och
»Socialdemokraten» uppställt för sin kyrkopolitik, liar en slående
likhet med det tredje rikets religionspolitik. I båda fallen är
målet att göra kyrkan till redskap för en för kristendomen
främmande ideologi, hur olika dennas innehåll än bestämts. Några så
våldsamma ingrepp i kyrkans gudstjänstliv, som nu av svenska
tidningar påyrkats, ha dock knappast ifrågasatts av den tyska
statsmakten. Väl kan man fråga sig, hur mycken vikt, som bör
läggas vid de här behandlade tidningsartiklarna. Det är
ingalunda meningen att framkalla en onödig skräckstämning. Men det
är allvarligt nog, att tidningar, som påverka tusentals svenskars
åskådning, med sådan iver framfört dessa meningar. Det kan vara
nog för att påminna oss därom, att kyrkan icke heller i vårt land
har någon garanti för en beständig fred. Att lion blir föremål för
angrepp, är i och för sig icke ägnat att förvåna. Snarast skulle
motsatsen vara oroande. Den kyrka, som icke väcker anstöt eller
möter motstånd, kan med skäl misstänkas för att ha kommit så
långt i konformitet med denna världens väsen, att lion blivit likt
saltet, som mist sin sälta. Härmed är givetvis ingalunda sagt, att
icke kyrkan behöver ödmjukt och uppmärksamt lyssna till ali
saklig kritik. Det är blott alltför mycket i hennes ordning och i
hennes gärning, som behöver granskas och förbättras. Vi behöva
förvisso en förnyad, eller rättare en fortgående reformation. Behovet
av en sådan kan väl av utomstående påpekas. Men reformationen
själv kan endast komma inifrån, från hjärtan, som i ödmjuk
nitälskan för Kristi sak ställt sig själva under evangeliets dom.
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
