Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Stat och kyrka. Av Yngve Brilioth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det räcker härvid icke att peka på en del tomma kyrkor eller på
en mångenstädes obruten sed i fråga de kyrkliga handlingarna.
Svaret kan ej ges enbart med hjälp av statistiskt material. Då det
gäller andliga verkligheter har man att räkna icke i första hand
med mätbara kvantiteter, utan med skapande krafter. Här må det
ursäktas den, som i Sveriges kyrka liar sitt andliga hem, att han
med tacksamhet tänker på den märkliga förnyelse, som denna
kyrka genomgått under den senaste generationen och som trots
tidens vanskligheter och sekulariseringsprocessens fortgång gjort
henne till en aktivare faktor och låter henne med nytt mod blicka
framtiden tillmötes. Ej minst är det en anledning till tacksamhet
att iaktta, hurusom den mur av misstro och fördomar, som tidvis
isolerat henne från arbetarvärlden, mångenstädes genombrutits.
Å andra sidan kan man ha anledning att fråga, om staten har ett
sådant kapital av andliga tillgångar, att det kan vara rådligt att
göra sig urarva i den kristna traditionen, med dess säregna
förmåga att besjäla rättssamhället och binda samman individerna till
en levande enhet — bortsett från den ödeläggande splittring, som
en akut kyrkostrid skulle medföra. Vilken andlig makt skulle här
kunna träda i kyrkans ställe?
Vissa betingelser måste dock ställas från båda sidor, om bandet
skall kunna bevaras. Ej minst gäller det för kyrkan att för sig
klargöra konsekvenserna därav, att hon icke som i forna dagar
kan göra anspråk på att bestämma hela folkets andliga liv. Det
har varit till hennes skada, att den legala förpliktelsen till hennes
ordningar i vårt land så länge överlevde den inre enheten. Nu bör
hon ha lärt sig att icke eftertrakta någon annan auktoritet än den,
som evangeliet självt skänker, ingen större ära än den att i
medgång och motgång, genom ont rykte och gott rykte utföra sin
Herres ärenden. Hon får icke heller glömma, att hennes förbund
med den svenska staten ställer särskilda krav på hennes lojalitet
och hennes tjänst, och ålägger henne en redobogen villighet att
tillmötesgå de rimliga anspråk, som samhället kan ställa, så länge de
ej göra otillbörligt intrång på hennes egentligaste uppgift.
Staten åter måste inse, att den icke har att regera i själens värld
och att den inre friheten för kyrkan är ett livsvillkor. Det måste
bli alldeles klart, att detta är ett oeftergivligt krav. Kyrkan kan
vara till endast som ett redskap för den Gud, som i evangeliet
uppenbarat sin vilja och tillbjudit sin nåd. Hur än tider och
tänkesätt skifta, här har kyrkan sin oföränderliga grundlag. Utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
