Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 17 januari 1937 - I opposition - Kring kyrkoreformationen i Glimåkra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens f rågor
kunde lägga sig till med ett viss mått av okynnig glädje åt
motståndarnas dumheter, i den mån de kunna utnyttjas i den politiska
striden. Den som verkligen tror på sina egna grundsatser kan icke
erkänna sig besegrad, därför att han är utesluten från faktiska
avgöranden under en eller annan riksdagsperiod. Mycket av det
nuvarande regeringspartiets styrka beror på, att det förstod att utnyttja
de fjorton riksdagsår, under vilka det stod helt utanför avgörandena.
En annan sak är sedan, att erfarenheterna från 1900-talets första
årtionde börja bli en smula föråldrade.
Kring
kyrkoreformationen i Glimåkra.
Hovrätten över Skåne och Blekinge började
det nya året med att upphäva Lunds
domkapitels beslut att tilldela kyrkoherden i Glimåkra, T. Lundberg, en
varning för ämbetsfel. Förhistorien är i korthet följande. Kyrkoh.
L. hade anmälts för domkapitlet, emedan lian på väsentliga punkter
frångått för kyrkan gällande gudstjänstordning. I en till domkapitlet
ingiven förklaring vitsordade L. anklagelsens riktighet och sökte
samtidigt motivera, varför han föredrog ett av prof. Linderholm
utarbetat gudstjänstritual framför kyrkans. Det hade för honom blivit
en samvetssak att vidtaga ändringarna i fråga. Domkapitlet beslöt
döma L. till varning, emedan han icke ställt sig till efterrättelse den
av Kungl. Maj:t fastställda handboken för Svenska kyrkan. L.
besvärade sig i hovrätten, yrkade på befrielse från det ådömda straffet och
förklarade samtidigt, att ban »naturligtvis» tills vidare måste avstå
från att använda det Linderholmska ritualet till sin församlings
religiösa uppbyggelse. Hovrätten resolverade, »att kyrkoherden i
utövningen av sitt ämbete haft skyldighet att noggrant följa den av
Kungl. Maj:t fastställda handboken för Svenska kyrkan. Då han
frångått ritualet, har han således förfarit felaktigt i sin
ämbetsutövning. Emellertid har hovrätten med hänsyn till omständigheterna i
målet icke ansett detta förfarande böra föranleda ansvar.» De
åberopade »omständigheterna i målet» torde ha varit L:s förklaring, att
han för framtiden skulle avstå från att bruka det olagliga ritualet.
I sak var sålunda hovrätten fullt ense med domkapitlet; någon
konflikt mellan de kyrkliga och de juridiska synpunkterna föreligger
icke. Det tillkommer nu J. K, som infordrat akterna i målet, att
avgöra, i vad mån hovrättens frikännande utslag under föreliggande
omständigheter kan anses ha fog för sig.
Detta disciplinära ärende hade knappast påkallat allmän
uppmärksamhet, 0111 det icke redan blivit föremål för ganska kuriösa
presskommentarer. Hr Z. Höglund i Soc.-Dem. spårar bakom
»kättar-domen» »en målmedveten framstöt från ett kyrkligt-reaktionärt
kotteri, som söker komma de moderna strävandena på det religiösa
området till livs». Och lian yttrar som sin oförgripliga mening, att
statskyrkan, 0111 den ännu skall ha någon uppgift att fylla, måste
»positivt omvandlas till en tjänare åt upplysning, förnuft och
mänsklighet och icke stå som en förtorkad mumie bland dogmernas
vitmenade grifter». Såsom första steg till realiserande av detta »posi-
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
