Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Historiska porträtt. Av Bertil Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
manfattar även Holst i korta, klara och väl avvägda översikter vad
man behöver ha aktuellt av den allmänna politiken. Men hans intresse
är inriktat på att få fram de personliga dragen där ej mindre än i
andra miljöer. Vad han vill ge och även ger är Tessins högtsyftande
anda, hans nobla impulser och entusiasmerande verksamhetslust, hans
estetiska sensibilitet, som låter hans lynnes spel följa stämningarnas
skiftning i ordstridens stormar, salongernas fester och naturens
stillhet. Det har lyckats honom att fånga något av den intellektuella och
emotionella spänning, som gav Tessin hans politiska framgångar och
med oemotståndlig tjuskraft utstrålade i hovens salar och i trängre
kretsar. Skuggsidan var den nervösa överkänsligheten, som kanske
är oskiljaktig från en sådan läggning. Holst söker däri förklaringen,
då Tessin sviker i påfrestande lägen. Man ger honom gärna rätt ocli
erkänner tacksamt, att särskilt Sigrid Leijonhufvuds och hans egna
forskningar skänkt oss en mänskligt sannare, till sist i motgångens
dagar gripande bild av en rik personlighet. Men Tessin själv har,
liksom De la Gardie, nödgat oss att mäta också med ett annat mått
genom sin heta, tack vare bördens och begåvningens företräden
förverkligade åtrå efter en ledande politisk roll. Ser man hans insatser
ur rikets synpunkt, kan den fullare förståelsen och de sympatier, den
med rätta avvinner oss, knappast rubba Malmströms slutomdöme, »att
hans högtsträvande ärelystnad ej uppbars av ihärdighet,
arbetsförmåga eller mod, att de vackra ord och det sken av romersk dygd,
varmed han sökte bedraga sig själv och världen, alltför ofta
förnekades av hans gärningar».
Den stora levnadsteckningen över J. A. Hazelius rör sig på en
inskränktare skådeplats än de båda nyss berörda arbetena. Men som
en bred tidsskildring har den mycket att ge. Hazelius’ kanske mer än
vanligt brydsamma ungdomsutveckling har fått en allmännare
betydelse, därför att den sammankopplades med två starka
tidsströmningar och två mera utpräglade personligheter, den radikala
nationella göticismen, företrädd av Otto Natt och Dag, och den religiösa
mystiken, förkroppsligad av den unge C. J. L. Almquist. leke minst
tack vare Hazelius’ behov av biktfäder och själasörjare ha dessa
brytningar kommit att belysas av ett rikhaltigt skriftligt material,
som med fin förståelse och sund känsla för proportionerna bearbetats
av docenten Henry Olsson. Både de svärmiska dragen hos Hazelius
och verklighetssinnets slutliga seger över fantasteri och kvalm få
en intressant bakgrund i Verner Söderbergs teckning av släktens
äldre, av herrnhutismen starkt påverkade men i själasörjarens
praktiska arbete mognade prästerliga generationer. J. A. Hazelius’ eget
långa vardagsarbete efter ynglingaårens inre svårigheter kom på
samma sätt att präglas av bevarade ideal och livsduglig plikttrohet.
Skildringen av hans insatser för den militära undervisningen, i
politiken och tdl sist i mera ledande ställning för det militära
reformarbetet har kommit på docenten Gunnar Heckschers lott. Ur
allmännare synpunkter knyter sig kanske det största intresset till Hazelius’
arbete för undervisningens modernisering och hans journalistiska in-
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
