Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1
- ”Antikapitalismen” i tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"ANTIKAPITALISMEN" I TIDEN
I sina sedvanliga nyårsbetraktelser har vår tidningspress helt
naturligt företrädesvis sysslat med spänningen inom den
internationella politiken. Ej mindre uppmärksamhet förtjänar den
tendens, som på sistone dominerat inom skilda länders inrikespolitik.
Vid sidan av de nationalistiska strömningarna ha de antiliberala
förhärskat. Koncentrerat sagt har en antikapitalistisk mentalitet
alltmer bestämt väljarnas ställningstagande. Tillkomsten och den
långvariga existensen av diktaturer som Tysklands, Polens,
Italiens, för att ej tala om Sovjetrysslands, ha utom i våldets makt
sin förklaring främst i inrikes- och utrikespolitiska nödlägen
men även i missnöjes- och osäkerhetskänslor i vida
befolkningslager. Trots sin antinazism har en folkfrontregim som Frankrikes
samma sociala känslofundament, ehuru demokratien i stället för
diktaturen valts som »Mittel zum Zweck». Roosevelts enorma seger
vid senaste presidentvalet uppbars av samma misstro till den
samhällslycka, som levererades från Wall Street. I en folkrörelse som
Belgiens rexism är det antikapitalistiska momentet lika
framträdande. I de skandinaviska ländernas socialistsegrar, liksom i de
aktuella strävandena i Finland att skapa en folkfront mellan
»arbetare och bönder» kan samma reaktion utläsas, ehuru denna på
våra breddgrader fått en ovanligt stark klasspolitisk accent. Även
när det engelska folket hösten 1935 valde konservativt, betydde
utslaget en seger för en konservatism, som i utpräglad grad, icke
minst genom makten av ledarens höga moraliska föredöme,
hävdade statens supremati över enskilda intressen.
För de i dessa ideologiska partistrider åtminstone för tillfället
underlägsna grupperna vore det bedrägligt att vilja bagatellisera
den antikapitalistiska flodvågen. Den förtjänar både fruktan och
respekt, och den vore värd en mer inträngande analys än
efterföljande korta schematiserande reflexioner.
Liberalismen avlöste ett samhällstillstånd, som kännetecknades
av relativt låg levnadsstandard och relativt stor trygghet.
Hittills har liberalismen — i varje fall enligt den övervägande
folkmajoritetens mening — blott lyckats endels: den har förmått höja
levnadsstandarden men misslyckats i att garantera tryggheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:53 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1937/0009.html
