Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Dagens frågor 14 december 1936 - Brudkronan och konungakronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens f rågor
vägrat att ge efter vare sig för konungens påtryckningar eller för
pöbelns demonstrationer, råder ingen tvekan om att han handlat i
överensstämmelse med den engelska medelklassens instinkter; och
som bekant är det i England än mera än i Sverige medelklassen, som
utgör opinionsbildningens tyngdpunkt. Och när vår socialistpress
tagit Edward VIII:s parti, ligger det nära till hands att sammanställa
dess ståndpunktstagande därmed, att konungadömets avskaffande
fortfarande står kvar som en punkt på den svenska socialdemokratins
program. Vårt regeringsorgan konstaterar också glädje strålande,
»att vad som bryter förtrollningen kring den monarkiska legenden
kan lätt ge ett dråpslag mot monarkin som institution».
Ty konungamaktens ställning är betydligt ömtåligare nu än den
var på Georg IV :s tid. Den moderna pressens karaktär kastar ett
obarmhärtigt ljus över de högstas privatliv, och vad som icke får
skrivas i engelska tidningar står i stället i de amerikanska.
Parlamentarismens doktriner ha gått våra dagars engelsmän i blodet, och
till dessa hör, att monarkens främsta uppgift är att vara en förebild
för sitt folk. Konungayrket hör i våra dagar varken till de
bekvämaste eller till de roligaste, men här liksom eljest gäller, att yrkets
krav måste gå före privatlivets. Lika väl som många enkla
medborgare måste avstå från skilsmässa och nytt äktenskap därför att de
icke ha råd att underhålla två familjer, lika väl reser den engelska
opinionen kravet på att konungen skall avstå från ett äktenskap, som
gör det svårt eller omöjligt för honom att lösa de kungliga
uppgifterna — bortsett nu från de uppagiterade plakatbärarna i
luvudsta-den. Vad Eothermere-pressens gråtmilda läsare kalla romantik, det
kalla kärvare bedömare ur alla samhällsklasser i stället
ansvarslöshet. Och det är de senares uppfattning som betyder något, därför
att den blir bestående medan de förra hinna ändra mening något
tiotal gånger.
Den engelska monarkien är icke heller någon quantité negligeable.
Trots det parlamentariska statsskicket kan konungen betyda mera
än någon premiärminister för det brittiska rikets fasthet och
sammanhållning. Alldeles särskilt gäller detta i våra dagar, sedan
imperiets karaktär genom 1931 års Statute of Westminster sä radikalt
förändrats. Parlamentet i London kan icke längre lagstifta för
någon dominion, som icke själv begärt en dylik lagstiftning, och ej
heller kabinettet i moderlandet har någon makt över
dominierege-ringarna. Den engelske konungen är en parlamentarisk monark, men
i förhållande ej blott till det engelska parlamentet och kabinettet,
utan lika mycket för Kanada, Sydafrika, Australien, Nya Zeeland och
delvis även Irland. Imperiets utrikespolitik är i huvudsak
gemensam, men på grundval av rådplägning och samarbete mellan konungens
rådgivare i dess olika delar. Klart är, att konungens personliga
auktoritet under dylika förhållanden kan betyda oändligt mycket. Även
om han mot förmodan kunnat få åtnjuta oförminskad popularitet i
England och icke blott i London och Wales, synes det vara
ofrånkomligt att ban på några få veckor lyckats omintetgöra allt vad han vun-
812
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
