Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Dagens frågor 14 november 1936 - Rexismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
som ett conditio sine qua non för sin medverkan. Omständigheterna
tvingade samtliga partier att böja sig för den unge
premiärministern. Utmärkande för den v. Zeelandska regimen ha varit dels
regeringsmaktens expansion på parlamentets bekostnad genom
fullmaktslagar, dels statliga ingripanden i näringslivet: här må erinras
om t. ex. den statliga bankinspektionen samt om de s. k. commissions
paritaires, ett slags råd bestående av representanter för arbetsgivare,
arbetare och regeringen med uppgift att förebygga arbetskonflikter
m. m. I det stora hela lyckades v. Zeeland med den uppgift, som
framtvingat regeringsbildningen: att bringa reda i det finansiella
kaos, som härskade, och regimen torde även ha varit populär. Läget
var på hösten 1935 dock ännu så pass allvarligt, att man allmänt
förutsåg fortsatt koalitionsregering under v. Zeelands ledning efter
valen, som skulle äga rum följande år. Då uppträdde plötsligt framåt
årsskiftet ett nytt parti, rex, som bedrev sin propaganda med
exempellös våldsamhet, vilket ledde till att valstriden, mot tidigare
förmodan, blev ytterst häftig. Valets utgång blev sensationell.
Ställningen i kammaren efter valet blev (siffrorna inom parentes ånge
ökning eller minskning): katoliker 63 (—16), liberaler 23 (—1),
socialister 70 (—3), kommunister 9 (+6), frontister 16 (+8) och rexister
21 (+ 21).
Regeringskoalitionen förlorade alltså ej mindre än 20 mandat;
nederlaget drabbade som synes främst katolikerna. Kommunister och
frontister gjorde stora framsteg. Men det sensationella var dock de
21 mandat, d. v. s. en tiondel av samtliga, som tillföllo rexisterna,
vilka framträtt blott ett halvår före valet. Belgien är ju känt som
ett försiktighetens och det sunda förnuftets förlovade land; nästan
alla iakttagare, inklusive landets egna monarker, lia kunnat
konstatera någon gång en viss brist på offervillig idealism men alltid
mycket sinne för det påtagliga och jordiska. Rex var ett nytt parti, hade
inga synliga fördelar att bjuda på; vad har kunnat locka en
niondel av bela folket att rösta för det?
Först och främst torde man böra fastslå, att rexismen, i varje fall
hittills, måste identifieras med ledaren, Léon Degrelle. Denne, en
blott knappt 30 års man, liar ett tämligen brokigt förflutet. Till en
början juris studerande i Louvain, avbröt han studierna i förtid och
gav sig småningom över till Amerika, där han enligt ej bestyrkta
uppgifter bl. a. skall ha staterat i Hollywood. Av ett visst intresse
är, att lian lidelsefullt följde den religiösa kampen i Mexiko, vilket
resulterade i att han vid återkomsten till fäderneslandet publicerade
en artikelserie, som väckte en viss uppmärksamhet genom sin
våldsamma ton. Degrelle började så arbeta inom en katolsk organisation,
1’Action catholique, där han bl. a. ägnade sig åt
tidskriftsförläggar-verksamhet, vilken påstås ha lett till hans ruin. Senare lämnade han
1’Action catholique för att starta en egen kristlig rörelse, Rex, vars
namn anspelar på dess om man så vill valspråk: Christus Rex. Ännu
hösten 1935 hade han gjort sig bemärkt blott inom en trängre krets.
Genombrottet kom i november 1935. En av de stora katolska orga-
736
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
