Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Litteratur - Den utländska mytbildningen kring den svenska krispolitiken. Av R. O. - Erik Lindahl: Weltwirtschaftliches Archiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närvarande. Tiden är alltså otvivelaktigt mogen för en omprövning
av målen för vår valutapolitik.
En viktig uppgift, vilken i själva verket för var dag som går
framträder som alltmer trängande, måste därvid bliva att söka åstadkomma en
rationell bedömning och avvägning av exportindustriens och
hemmamarknadens intressen och behov. Den politik, riksbanken f. n. följer,
synes av allt att döma alltför ensidigt beakta de förra. Av hänsyn
till exporten hålles i själva verket en pundkurs, som innebär en
påtaglig undervärdering av den svenska kronan. Ingen vill bestrida,
att ett befrämjande av den svenska industriens
avsättningsmöjligheter på världsmarknaden även i goda tider måste anses såsom ett
viktigt svenskt intresse. Men behöver denna uppmuntran i
närvarande stund nödvändigtvis ta sig formen av en sådan exportpremie,
som en undervärdering av den inhemska valutan utgör? Kan det
icke snarast anses troligt, att vår exportindustri under de år, som nu
förflutit efter krisens utbrott, haft goda möjligheter att genom
rationaliseringsåtgärder förbilliga sina produktionskostnader och att
den också begagnat dessa möjligheter?
På den inhemska marknaden åter, har såsom antytts, riksbankens
valutauppköp föranlett en riklig penningtillgång och därmed
följande kreditlättnader, vilka blott alltför lätt i närvarande stund
kunna leda till icke önskvärda överkapitaliseringar, liksom faran
för en inflatorisk uppskruvning av den allmänna prisnivån icke
längre kan utan vidare avvisas.
En betydande del av de av riksbanken utsläppta sedlarna synes å
andra sidan stanna i bankernas kassor. Härigenom liksom i följd av
affärsbankernas stora tillgodohavanden på giroräkningar i
riksbanken blir denna senare med all sannolikhet urståndsatt att enbart
genom diskonthöjningar omedelbart hejda en ev. konstaterad
inflationsprocess. Erik Lindahl har i en synnerligen instruktiv artikel i
Weltwirtschaftliches Archiv nr 1/1936 berört denna fråga liksom
ytterligare ett par andra tekniska ofullkomligheter i den svenska
valutapolitiken. Under sådana förhållanden synes det uppenbart, att
en diskussion av denna politik icke kan gå förbi heller de
penningpolitiska medlen.
Det har icke minst från utlandets sida sagts många erkännsamma
ord om den svenska penningpolitiken och dess handhavande. Vi få
ej därav förledas till att tro, att behärskningen av den svenska
valutan är en uppgift, som vår riksbanksledning slutgiltigt löst. Det
kan, som Lindahl i sin till eftertanke manande uppsats också
framhållit, mycket väl tänkas, att det förmånliga läge vi i detta
hänseende intaga och som vi uppfatta som resultatet av målmedvetna
och rationella överväganden, i själva verket i stor utsträckning visar
sig vara en följd av samverkande gynnsamma tillfälligheter. Det
kan med andra ord hända, att i mytbildningen kring det svenska
uppsvinget talet om den skickliga valutapolitiken till sist kommer att
framstå som den icke minsta myten av alla.
R. O.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
