Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Karlfeldts fromhet. Av Jacob Kulling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlfeldts fromhet
Den gamla Petrusfrågan »Quo vadis» darrar i hans sinne. Och
han hör åter rösten, den eviga kärlekens stämma, som han så klart
hade hört nnder sin svåra sjukdom och som han sedan förnummit
under livets svåra stunder:
Men jag har hört den milda rösten förr,
och den har följt mig som en hasselblåst,
då som en tiggare från dörr till dörr
mitt hjärta gick och allt var lyckt och låst.
Ju längre lian hade gått in i skuggans och höstens land, ju
tydligare hade han hört den kära stämman:
Ditt väsen kom mig när i dagens glans
blott som en bländande och snabb vision,
men närmre under kvällens törnroskrans
och närmast som en andedräkt, en ton.
Brinnande beder han nu, att mästaren allt framgent ville bli
honom när och hugsvala hans hjärta under hans vandring in i
mörkret:
Bliv hos mig, mästare som tyder skriften,
ej som en spökelse ur helgongriften
men som en bordskamrat i stilla byn,
där jag vill njuta torftigt bröd och vin.
Nu står mitt Umbrien, skuggans land, framför mig;
jag kräver ej att se dig, blott jag hör dig,
blott då och då du bär min själ ett bud,
min vän i vind och skymning och min Gud.
Karlfeldt utbrister inför mästare- och frälsaregestalten i Thomas’
bekännelse: Kristus blir för honom Guds kärleks verklighet, Gud
själv. Han vet, att det endast är i lians närhet, som den fortsatta
livsvandringen blir möjlig:
Det är din närhet som gör trygg min stig,
att gå i mörkret är att gå med dig.
Så hade då Karlfeldt mot slutet av sitt liv nått fram till den
visshet, som hade varit hans moders och som ständigt hade levat
som en saknad och en längtan i hans oroliga hjärta.
50 — 36685. Svensk Tidskrift 1936.
715
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
