Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Oxfordbevegelsen i Norge. Av Arne Fjellbu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oxfordbevegelsen i Norge
Kanskje regnet de gjennemgående for lite med disse
vanskelig-heter. Istedet kom de alltid tilbake til det moralske, til de enkleste
livsspörsmål ut fra de fire kjente absolutter. Eller de stället menn
i ansvarsfulle stillinger överför den sosiale nöd for å vekke den
enkeltes sosiale samvittighet. Og med en forunderlig utrettelig
nidkjerhet holdt de sine utvalgte fast, stillet dem överför et
personlig ansvar, og ikke ga de sig för lösningen var fundet ved at
man »gav sitt liv til Gud».
Denne höist ufullstendige skildring av oxfordbevegelsens
ar-beidsmetoder passer best på den förste tid i Norge. Det
overras-kende nye går jo snart over. Man venner sig til alt. Det er
lett-vint også å reagere mot disse nye religiöse former. Månge finder
usympatiske företeelser som lett kan brukes til angrep på
bevegel-sen, og til selvforsvar. Det blev jo også klart at ved alt dette nye
mentes den gamle lekse om omvendelse og tro.
Det sensasjonelle er derför i ferd med å bli borte. Og godt er
det. Men samtidig går bevegelsen stadig fremover. Den liar ikke
mistet sitt älvor og pågangsmot, selv om den begynner mere og
mere å bli akklimatisert, å bli rotfestet i norsk jord.
Oxfordbevegelsen i Norge har ikke bare hatt betydning ved å
vinne nye mennesker. Kanskje endnu mere har den betydd som
en förnyelse av kirken selv. Den har virket på prester,
forkyn-nelse og sjelesorg, og den har skapt en ny ändelig situasjon
innen-for den norske kirke.
Det skal regnes til bevegelsens fortjeneste at det förste team
som kom til Norge stråks sökte å komme i kontakt med prestene.
Så mangen en religiös bevegelse har vundet fremgang ved å stille
sig i opposisjon til kirker og prester. Derved er også så meget
kristelig liv gått tapt for kirken. Oxfordbevegelsen gikk den
motsatte vei. Den anså landets prester som strategiske punkter av
stor betydning.
Denne interesse for å vinne prestene blev ikke förbundet med
nogen tilböilighet til å slå av på kravene. Det er kanskje ingen
som er blitt behandlet med skarpere lut enn oss prester. Disse
nye vekkelsesfolk hadde nemlig ingen respekt for oss fordi vi
var prester. De spurte ikke efter våre meriter, men bare efter om
vi var »changed». De forutsatte slett ikke at vi allerede var det.
Og de spurte også om hvor månge vi hadde »changed».
559
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
