Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 20 maj 1936 - Fallet Schlyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
Fallet
Schlyter.
Den 20 maj.
Den stora händelsen i årets dechargedebatt blev icke —
såsom man i förväg kunnat vänta — regeringens
behandling av frågan 0111 bombplansanskaffningen utan i stället
justitieminister Schlyters sätt att handlägga medborgarrättsärenden.
Frågan om bombplanen var alltför mycket inhöljd i de hemliga
diplomatiska förhandlingarnas molnbildningar för att kamrarna skulle
göra någon »Haupt- und Staatsaktion» av detta otroliga dröjsmål,
som givit ett så beklämmande intryck av statsmaktens bristande
fasthet och förmåga att effektivt tillvarata vitala svenska intressen.
Sedan statsministern trätt i bräschen för försvarsministern och
påtagit sig det konstitutionella ansvaret för regeringens sätt att söka
övervinna de oavvisliga svårigheterna, saknade kamrarna också
anledning att ta denna anmärkning till utgångspunkt för en direkt
attack mot statsrådet Yennerström, vilkens position eljest
sannerligen icke är sådan att han kunnat påräkna någon särskild
skonsamhet. Nu kom hr Schlyter i stället att bli dechargedebattens
huvudfigur.
Vi skola här icke ingå i någon utförlig redogörelse för
anmärkningen eller debatterna. Vi skola blott rekapitulera, att
justitieministern handlat tvärt emot medborgarrättslagens mening, då han till
svensk medborgare gjorde en finsk flykting, som av statsdomstolen
i sitt hemland dömts till döden för att ha under frihetskampen 1918
dödat tre tillfångatagna »vita», från vilket straff han räddat sig
genom flykt, och som därefter uppehållit sig i Sverige, senast jämte
sin hustru anställd i en främmande makts tjänst och dessutom
misstänkt att åtminstone vid något tillfälle tidigare ha bedrivit
kommunistisk verksamhet här i landet. Även om mannen i fråga skulle,
såsom överståthållarämbetet velat göra gällande, på sistone lia
uppträtt i Sverige oförvitligt, förelågo dock sådana kvalificerande
omständigheter, att det måste betecknas som högst anmärkningsvärt att
justitieministern kunnat ens reflektera på att villfara hans
medborgarrättsansökan. De intyg om vederbörandes lämplighet som svensk
medborgare, vilka under debatten i Andra kammaren utställdes av
socialdemokrater och kommunister och vilka grundade sig på hans
färdigheter som höjdhoppare och hans sällskaplighet i en
motorbåtsklubb, kunna icke väga värst tungt i vågskålen. När samtliga
borgerliga i Andra kammaren röstade för anmärkningens gillande,
inlade de säkerligen däri den opinionsyttringen, att justitieministern
vid detta ärendes handläggning icke blott missaktat »rikets
sannskyldiga nytta» utan även visat ett förbluffande prov på dåligt
omdöme och utmanande sidovördnad för praktiserade laga former.
Tvivelsutan skulle opinionsyttringen ha fått samma oförblommerade
432
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
