Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Den nya tyska rättsläran. Av Edvard Gernandt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finnes blott en enda oförytterlig rättighet, och det är den egna
ras- och ödesgemenskapens rätt till ett liv i frihet och ära. Det är att
observera, att de tyska juristerna deducerade fram denna
rätts-filosofiska sats ur rikskansler Hitlers anförande i riksdagen den
7 mars 1936 i samband med remilitariseringen av Rhenzonen.
Ett bevis på att den liberala positivistiska aeran nu har ändats
och att andra vindar blåsa inom det tyska rättslivet utgöra de på
alla områden inträngande generalklausulerna. Överallt möter
man sådana begrepp som tro och heder, goda seder, nationens och
individens ära och andra dylika metafysiskt betonade, oavgränsade
rättsbestämningar. Naturligtvis kunna dessa — vilket även
framhävts av vissa jurister — leda till en osäkerhet vid
rättstillämpningen, som kan vara nog så betänklig. Men, säga de ortodoxa
nationalsocialistiska juristerna, om domaren ständigt har för
ögonen att nationens väl skall vara den yttersta grunden för alla
deras avgöranden, kan intet tvivelsmål uppstå angående dessa
allmänna moralbegrepps tolkning. Man förstår väl tanken i detta
yttrande, men man måste dock göra den reflexionen, att den tyska
domaren ställes inför en oerhört svår uppgift, då han med så pass
lite reellt stoff skall söka skapa en enhetlig lagtolkning.
Denna rent tysk-germanska rättsfilosofi är emellertid till
sina grundvalar ingalunda en självständig skapelse av den
nationalsocialistiska världsåskådningen. Man har blott byggt
vidare på ett gammalt kultur- och rättsarv, vilket under förgångna
århundraden ofta återkommit i teorin fastän det aldrig satt några
mer betydande spår inom lagstiftningen.
Redan hos Luther framskymtar det naturliga
ordningstänkandet i satsen »Om Du är moder, så handla i enlighet med moderns
rätt som har blivit Dig given, och vilken Christus icke fråntagit
Dig utan fastmer befallt Dig att följa». Sexton- och
sjuttonhundratalen voro i alltför hög grad influerade av naturrättens
individualism och upplysningens förnuftsbetonade universalism
för att de skulle kunna skänka något av bestående värde åt det
nya Tyskland, vilket strävar efter att i sin rättsordning giva
uttryck åt en metafysisk nationalism. Kants imperativfilosofi har
emellertid i hög grad verkat befruktande på den
nationalsocialistiska rättsläran. Det kategoriska imperativet, uttryckt i satsen
»Du kan, ty Du bör», framhålles ständigt för det tredje rikets
medborgare såsom rättesnöret för allt samhälleligt handlande.
Indeterminismen har blivit till ett axiom och den, som kan men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
