Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Sveriges försvar och Nordens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock måhända fortare än vi nu ana frampressa en sådan fastare,
organiserad nordisk samverkan, som f. n. endast framstår som ett
ovisst framtidsmål. Framför allt saknas ännu den elementära
förutsättningen för ett realiserande av planerna på ett
försvarsförbund, nämligen en verklig vilja i samtliga nordiska länder, i
detta fall Norge och Danmark, att organisera ett sådant starkt
försvar, som göra förpliktelser och fördelar likvärdiga.
Sannolikt blir väl insikten härom i nämnda länder mera levande, när
folkförbundets bräcklighet som skyddsgarant nu blivit allom
uppenbar.
Endast en sådan nordisk samverkan kan få en reell betydelse,
vilken liksom organiskt växer fram ur gemensamma behov och
begränsar sig till uppgifter, som ej gå utöver gemensamma
intressen eller de enskilda staternas resurser. Ett sådant gemensamt
intresse har hittills kunnt vara ett samfällt nordiskt uppträdande
i händelse av en stormaktskonflikt i och för tillämpning av
folkförbundets sanktionsbestämmelser. Skulle dessa nu förlora all
betydelse, blir den allt annat överskuggande uppgiften att hävda
Nordens neutralitet i framtida krigiska konflikter. Otvivelaktigt
har denna uppgift till följd av krigsteknikens nuvarande
utveckling och krigförande staters eventuella önskan att utnyttja
nordiskt territorium för baseringar blivit svårare än förr. Just
därför kräver den även omsorgsfullare förberedelser än hittills.
I sin nyss utkomna, genom sin öppna och djärva
problemdiskussion synnerligen suggererande bok »Sverige och Östersjön» har
kommendörkaptenen Helge Strömbäck behandlat ett par av de
mest aktuella nordiska frågorna, dels om tilloppen till Östersjön
genom Bälten och Öresund och dels om Åland. I bägge fallen har
han med styrka påvisat behovet av att de nordiska staterna eller
åtminstone de närmast berörda av dem göra sig beredda att
förena sina krafter till försvar för gemensamma intressen.
I fråga om Östersjöns tillopp vill det synas, som om författaren
även förutsatte en samverkan mellan Sveriges och Danmarks
lantmilitära styrkor för att försvara det danska området, utan
att han dock utvecklar när och huru. I fråga om det sjömilitära
läget preciserar han dock några av de situationer, då ett
gemensamt svenskt-danskt uppträdande borde framstå som en vital
svensk angelägenhet. Härvid synes författaren ej blott åsyfta
spärrandet av Öresund, där en samverkan mellan de båda
strandägande staterna ligger nära till hands, utan även spärrandet av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
