- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugutredje årgången. 1936 /
236

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Det ryska anfallsföretaget mot Sverige år 1914. Av E. Biörklund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han uppgivit hoppet att erhålla sådana informationer, fattade han,
i betraktande av det enligt hans mening utomordentligt hotfulla
läget, på eget initiativ ett beslut, som kunnat medföra mycket
vittgående politiska och strategiska följder.

Han beslöt förelägga den svenska sjöstyrkan i farvattnet vid
Gotland en ultimativ fordran att förflytta sig till Karlskrona och icke
utlöpa därifrån under den tid kriget mellan Ryssland och Tyskland
varade, i motsatt fall hotande den med förintning.[1]

Efter att hava sänt rapport till befälhavaren för VI. armén gick
Essen till sjöss med fulltalig eskader för att där invänta tillstånd
att förelägga svenskarna ifrågavarande ultimatum.

Självfallet fick Essen omedelbart nekande radiosvar. I Petersburg
hade uppstått panik. Man hade där förstått, att det varit oförsiktigt
att ge Essen frihet till initiativ och att han genom sin aktiva framstöt
kunnat ställa till stora olyckor. Till följd av denna icke genomförda
operation utfärdades direktiv, som inskränkte Essens initiativrätt och
närmare preciserade flottans uppgifter: ’Högste befälhavaren tillåter
icke offensiva operationer i nuvarande politiska läge. Flottans
huvuduppgift är att skydda huvudstaden, vilket nu ernås
huvudsakligen genom dess uppehåll i Finska viken. Då så bliver möjligt, skall
högste befälhavaren giva order om förflyttningar. Brevförslaget
betraktas såsom utmanande handling och en oförskylld förolämpning
av svenskarna, som nu intaga en lojal hållning mot Ryssland.’

Från denna tid uppstod ett förmynderskap över Essen från VI.
armékommandots och högkvarterets sida.

Till denna framstöt, som utan tvivel var olämplig med hänsyn till
de politiska omständigheterna vid tillfället i fråga, var emellertid
framför allt själva högkvarteret skyldigt, enär detsamma givit Essen
otillräckliga informationer och därigenom tvingade denne att själv
bedöma läget och själv söka fatta beslut.» — — —

Rätt översatt från ryska originalet intygar. Stockholm den 28
februari 1936.

N. Tolstoy.

Lärare i ryska språket vid Kungl. Sjökrigshögskolan.

Tj.-f. andre kanslisekreterare i handelsdepartementet.

Ovan angivna ryska verk, som utgivits år 1927, kom till svensk
kännedom först långt senare.

Är 1932 utkom på förlag i Tunis ett verk, författat av en f. d.
rysk sjöofficer N. Monasterev, med titeln »Sur trois mers», vari
den ryska flottans verksamhet under världskriget skildrades. Här
gavs för första gången i tryck en mera detaljerad redogörelse för
det ryska anfallsföretaget och meddelades texten till det brev, som
amiral von Essen haft för avsikt att tillställa den svenske


[1] I not återges Essens brevförslag, vilket finnes i ryska marinarkivet. Övers. anm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:10 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free