Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Finlandssvensk skönlitteratur 1935. Av Olof Enckell - Monica Wasastjerna: Det nya året - Harald Hornborg: Hertigen revolterar - Ulla Bjerne: Don Juan i Tarbusch - Håkan Tollet: Desertör - Atos Virtanen: Kaos och kristall - Arvid Mörne: Hjärtat och svärdet - Bertil Malmberg: Dikter vid gränsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
»Det liya året», som berättar 0111 unga författar- och kontoristkretsar
i Helsingfors, Harald Hornborgs »Hertigen revolterar», ett nytt prov
på denne författares ganska märkliga förmåga att fabulera ihop en
underhållande historisk äventyrsroman, Ulla Bjernes »Don Juan i
Tarbusch», som skildrar en kvinnas revolt mot de kvävande
förhållandena i en bunden småstadsmiljö, och Håkan Tollets »Desertör», en
ideell problemroman om fosterlandskärleken, personligt mod ocli
personligt ansvar. Alla dessa böcker av varierande innehåll och värde
ge en bild av den relativa livaktighet, som för närvarande
kännetecknar det litterära livet på svenskt håll i Finland. — Slutligen bör bland
prosaböckerna nämnas en volym, som står på sidan av roman- och
novellitteraturen: Atos Virtanens aforismsamling »Kaos och kristall».
Denne självlärde, åländske typografarbetare gör sina iakttagelser
med en säker, självständig stilkonst och med en målmedveten,
intellektuell skärpa, som gjort honom högt uppskattad blaud Finlands
litterärt orienterade, svenskspråkiga ungdom.
Den mest uppmärksammade diktboken av år 1935 var Arvid Mörnes
»Hjärtat och svärdet». Skalden, som i maj fyller sextio år, har varit
enastående produktiv; den nya diktsamlingen är den sjunde sedan
1924, vilket år var av avgörande betydelse för hela hans lyriska
alstring.
»Hjärtat och svärdet» har vissa beröringspunkter med Bertil
Malmbergs nya samling, »Dikter vid gränsen». Likasom hos den
rikssvenske skalden talar hos Arvid Mörne en resignerad känsla av
ödesbestämd kulturundergång, om också hans strofer sakna den prägel av
kulturfilosofisk intellektualism, som ger Malmbergs diktning dess
säregna resning. Mörne är framför allt en känsloreaktionernas man,
hans lyrik analyserar inte, den fångar stämningar — av bitterhet, av
trots, av undergivenhet och djupt vemod. Frågeställningarna hos
honom bryta sig ut ur varje intellektuellt fattbart sammanhang, de
få så gott som alltid formen av metafysiska utblickar bortom varje
erfarenhet.
Såsom ett vittnesbörd om en finlandssvensks kulturgestalts reaktion
mot världsläget av i dag är »Hjärtat och svärdet» en mycket
representativ diktsamling. Men bokens största värde står att söka på det
konstnärliga planet. Mörnes form är inte endast artistiskt vankfri,
den är därtill i besittning av en personligt säregen slagkraft av
sällsynt styrka. Hans verser äro ordknappa, avfattade med
epigram-matisk lakonism. Denna form står i harmoni med det aktuella,
all-varsmättade innehållet.
En föreställning 0111 både formens ocli innehållets värden i »Hjärtat
och svärdet» ger dikten »Inför en runsten»:
I tusen vintrar yrde snön kring stenen.
I tusen vårar grönskan återkom.
Men oberörd av allt som skiftar om,
han ståndar vittnesgill på dikesrenen.
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
