Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Tryckfrihet och utrikespolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tryckfrihet och utrikespolitik
mycket om de extra svårigheter, som detta språk lägger till
handelns redan nog många. Att det vållar vårt utrikesdepartement
mycket bekymmer kan icke heller vara allmänheten obekant. I ett
föredrag för ett par år sedan yttrade dess presschef, att »somliga
nationer på grund av omständigheterna äro överkänsliga. Deras
ministrar i utlandet ha ju till uppgift att i allt övervaka och
tillvarataga sina respektiva länders intressen. De följa omsorgsfullt vad
som säges i pressen — jag föreställer mig att man inom denna inte
vet huru omsorgsfullt vad som säges om andra länder, läses,
översättes och rapporteras på de utländska legationerna — ocli när så
något påträffas, som anses vara sårande för deras nation eller
överhet, komma de med sina klagomål och dementier till
utrikesdepartementet.» Mera än människor äro ej politikerna eller affärsmännen,
och vem kan förundra sig över om de skulle undvika att handla
med ett land, av vars press de ständigt bli förfördelade men vars
handelsartiklar de kunna få lika förmånligt från annat håll. Vad
skulle en kund i en svensk bod göra åt den handlare, som på notan
åt honom skrev ett Förbrytaren och kriminaldåren N. N. debet...?
När vi här ovan talat om pressen, vare det oss fjärran att
generalisera. De flesta pressmän torde städse bemöda sig om att
iakttaga dekorum; om de låta kritiken göra sig hörd, sker det först
efter ansvarskännande överväganden och därför att de funnit sig
nödsakade därtill av de påtalade förhållandenas art och sin
bjudande plikt som bärare av vissa stränga åskådningar eller ideal.
Men lika lätt är att påvisa, hur denna ansvarskänsla är en sällsynt
uppenbarelse på vissa redaktionslokaler. Man behöver härvid ej
sysselsätta sig med kommunist-, kilboms- eller nazistpressen; den
har nu en gång för alla valt ståndskallet som sitt läte ocli
uppfostrat sin publik med lögner, halvsanningar, förvrängningar,
överdrifter ocli förtiganden, allt på ett sätt som måste stämplas som
ett barbariskt förfall men som måhända utlandet ej gitter fästa
något avseende vid. Men det finns också tidningar med stor makt
över opinionen ocli presentabla i de finaste kretsar, vilka ej
försumma tillfällena att uttala sina oförgripliga meningar om
sinnesbeskaffenheten lios utlandets och grannstaters ledare, om deras
amoraliska halt och deras brottsliga uppsåt. Störst måste
anspråken ställas på de organ, som genom omständigheternas makt
kommit att företräda härskande partiriktningar och som därför borde
kunna förmoda, att deras stämma hörs vida omkring ocli blir
allmännare avlyssnad. Allra störst borde anspråket vara på den
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
