Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 23 november 1935 - Kyrkan och kriget - Tre val
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Englands katolske primas brännmärkt ett krig-. Av intresse är, att
»Reichspost», den österrikiska klerikalismens organ och nära lierad
med Vatikanen, i juli innehöll en ledare, där det bl. a. hette, att »den
första bomb, som träffar en abessinsk gräshydda, slår den katolska
världsmissionen i spillror». Ävenså har nyligen uppgivits, att påven
skulle förbereda en samfälld démarche från olika katolska
regeringsöverhuvuden hos den italienska regeringen. Häremot kunna ställas
de i och för sig föga trovärdiga ryktena, att Vatikanen bidroge till
finansieringen av det italienska fälttåget, likaså påvens nyligen
gjorda uttalande i tidskriften Civiltà Cattolica, enligt vilket han
skänker de italienska kraven sitt stöd. Påvens passivitet gentemot
den fascistiska regimen behöver ej enbart bero på hans faktiska
fångenskap i Vatikanen utan kan också ha sin grund i
expansionsintressen, som den romerska kyrkan kan förknippa med det italienska
erövringståget.
Det, som gör världsfreden till ett kyrkans livsintresse, är även oron
för världsmissionens framtid. Dess största svårigheter bereda
rasfanatismen och den extrema nationalismen, som bägge rikta sin spets
mot de vitas intrång. I Främre Asien och Nordafrika sammankopplas
de gärna med den panislamitiska rörelsen. Det är fara värt, att det
pågående italienska »civilisationsföretaget» i Abessinien skall ge
ytterligare näring åt det ras- och religionsbetonade hatet till de vita
och därigenom leda till katastrofala följder icke blott för kyrkans
världsfamnande missionsverksamhet utan därmed också för hela den
västerländska kulturen.
Tre val. I Danmark ägde allmänna val till folketinget rum den 22
oktober. Valstriden var i huvudsak en strid om
statsministerns person: det socialdemokratiska slagordet »Stauning eller
kaos» möttes av oppositionen med »Stauning är kaos». Vad
socialdemokraterna åsyftade var icke heller att höra folkets mening i
någon viss politisk fråga, utan att vinna en regeringsmajoritet så stark,
att de skulle få helt fria händer. Av sakliga spörsmål var det
egentligen endast frågan om valutarestriktionerna, som spelade någon
huvudroll i valrörelsen.
Resultatet blev en klar seger för regeringen. Sammanlagda antalet
röstande hade sedan 1932 ökats med 100,000, och ökningen i
socialdemokraternas röstetal var nästan på pricken lika stor. Deras andel
i valmanskåren har därmed stigit från 43 till 46 %, och tillsammans
med kommunisterna, vilka ökat från 17,000 till 27,000, stå de nu
»väljarmajoriteten» ganska nära. Det andra regeringspartiet, radikale
venstre, kunde notera en svag röstökning. Detsamma gällde om de
konservativa, under det att det s. k. Retsforbundet endast med
svårighet lyckades hålla ställningen. Nationalsocialisterna räknade
16,000 röster men lyckades icke erövra något mandat. En mycket
allvarlig motgång rönte bondepartiet venstre, som fick se sitt röstetal
minskat med 90,000 och sin andel i valmanskåren från 25 till 18 %.
Något mer än hälften av de förlorade rösterna upptogs emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
