Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 19 nov. 1932 - Dagens frågor - En ny Ålandsfråga. Av G. H. - Papenregeringen och kampen för en riksdagsmajoritet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370 DAGENS FRÅGOR
Av många orsaker vågar man icke göra sig några förhoppningar om en
snar förbättring i vårt försvarsberedskap, och under sådana
omständigheter finnes det desto större anledning att söka avlägsna vad som icke kan
betecknas som annat än en direkt fara för vår säkerhet och vår
neutralitet. Konventionen om Ålands demilitarisering och neutralisering har såsom
garanti för lugnet i Östersjön icke någon betydelse: det kan svårligen
tänkas, att någon makt som icke av andra- skäl skulle ha anledning att
blanda sig i en eventuell Östersjökonflikt skulle känna sig bunden genom
en garanti av denna art. I detta avseende skulle konventionen ganska
säkert visa sig vara endast »a scrap of paper». Men när det gäller
förberedelserna till försvar mot en hotande inkräktare, har den en endast
alltför skrämmande realitet. Det finnes därför allt skäl att önska och
hoppas, att de band som svensk statskonst för tio år sedan i ett anfall av
lättbegripligt dåligt humör pålade Finland, må kunna avlägsnas genom
gemensamma bemödanden, till fromma för båda ländernas säkerhet och för
samförståndet dem emellan.
G. H.
Regeringen v. Papen fick vid sitt
äm-betstillträde för något halvår sedan
möta en jämförelsevis lam opposition. Ur demokratisk och parlamentarisk
synpunkt var ministären naturligtvis en betänklig företeelse, som
principiellt måste fördömas, men med denna reservation var man även
jämförelsevis långt ut på vänsterkanten ganska obenägen att göra något större
nummer av dess tillkomst. Man hade intet emot att uppskjuta kritiken i
avvaktan på dess gärningar, och man mötte den med en viss
förväntans-fylld nyfikenhet. Benägenheten att tolerera densamma växte, när
debutveckornas påfallande undfallenhet för nationalsocialisternas krav
upphörde, de tilläventyrs existerande förbindelselänkarna till denna grupp
kapades och det för allmänheten blev ådagalagt, att Papen icke var någon
förelöpare och vägrödjare åt Hitler utan hade för avsikt att gå sin egen
väg. Kritiken mildrades också, därför att Papen kunde inregistrera en
för hela folket så betydelsefull utrikespolitisk framgång som uppgörelsen
med de förutvarande fiendemakterna om skadeståndets faktiska
avskrivning. Från radikalt håll har det tillika erkänts, att regeringens åtgärder
för att bringa ordning på gator och torg och återinföra den personliga
säkerheten varit både behövliga och fruktbärande. Överhuvudtaget har det
berört även de kritiskt inställda sympatiskt, att regeringen med så friskt
mod sökt genom handling komma till rätta med svårigheter, som varit dess
mera resonerande företrädare övermäktiga men vilkas övervinnande för
varje år framstått som en allt mera angelägen uppgift. Detta gäller i
första rummet dess ansträngningar att få arbetslösheten reducerad genom
skapande av nya arbetstillfällen och genom åtgärder för produktionens
höjande. Hade regeringen inskränkt sig härtill, begränsat sin uppgift till
att omfatta endast de mest trängande praktiska reformkraven och nöjt sig
med att sörja för stundens varken få eller små behov, så är det
sannolikt, att dess ställning i allmänhetens ögon skulle ha varit ganska
gynnsam. Det var många, som gingo och väntade på att något skulle göras.
Papenregeringen och kampen
för en riksdag-smajoritet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
