Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 28 aug. 1932 - Kyrkoegendomen och staten. Av Otto Holmdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 OTTO HOLMDAHL
Det spelar därvid mindre roll, om kyrkan genom reformationen
förlorat den rättssubjektivitet såsom en hela landet och folket
omfattande institution, som hon otvivelaktigt ägde under
medeltiden. Huvudsaken är, att hon fått behålla en självständig
ekonomisk grundval och att hennes prästerskap i
avlöningshänseende intager en särställning och icke som
statstjänstemännen helt belastar statsbudgeten. Och själva formerna för
förvaltningen av kyrkoegendomen kunna säkerligen i detta
avseende hava en konserverande eller upplösande inverkan på en
dylik historiskt framvuxen ordning.
En från den statliga domänförvaltningen skild, för
kyrkoegendom särskilt uppbyggd förvaltningsorganisation måste
vara ägnad att upprätthålla och markera den i vårt land aldrig
övervuxna rågången mellan krono- och kyrkodomäner och
befästa i detta avsende urminnes hävd, under det att den kyrkliga
egendomsförvaltningens indragande under och absorberande av
den statliga otvivelaktigt vore ägnat medföra gränsens
småningom skeende utplånande och underlätta införandet av ett
helt nytt system för kyrkans ekonomi och göra denna helt
beroende av den årligen fastställda riksstaten. Att en kyrkas
yttre ställning:, av sådan väsentlig betydelse för hennes
arbetsvillkor, därigenom skulle — på helt annat sätt än hittills varit
fallet i vårt land — bliva beroende av de växlande
stämningarna inom folkrepresentationen och av de politiska krafternas
spel, ligger i öppen dag.
De former, under vilka kyrkans ställning i samhället och
förhållande till staten ordnas, kunna växla. Giva de henne den
nödiga inre friheten att utföra sin gärning och kallelse inom
folket, har deras gestaltning i övrigt ingen väsentlig betydelse.
Men därmed är ingalunda sagt, att denna saknar betydelse.
Den kyrkliga styrelsens och förvaltningens organisation kan
på ett mer eller mindre adekvat sätt giva uttryck åt detta för
kyrkans liv och verksamhet väsentliga frihets- och
självständighetskrav, och den kan erbjuda större eller mindre garantier
för dettas tillgodoseende.
Den principiella innebörden och betydelsen av den nu av
riksdagen och kyrkomötet antagna reformien torde ligga att denna,
i stället för att fortsätta på den väg mot en centralisation och
ett »förstatligande» av den kyrkliga egendomsförvaltningen,
som inleddes genom 1910 års lagstiftning, skapar en ny, sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
