Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 28 aug. 1932 - Kyrkoegendomen och staten. Av Otto Holmdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKOEGENDOMEN OCH STATEN 225
tionen stödde sin kritik av förslaget. Betecknande i detta
avseende är, att det socialdemokratiska partiets representanter,
praktiskt taget i samlad trupp, gingo emot detsamma. Den
förste talaren från denna sida i första kammaren gav också
mycket oförblommerade uttryck åt vad förslaget enligt hans och
hans meningsfränders uppfattning i själva verket innebure.
Han anförde bl. a., att den kyrkliga egendomen visserligen fore
1910 (årtalet för den senaste prästlöneregleringens
genomförande) legat i prästerskapets egna händer, men att denna
likväl räknades såsom allmän egendom, »rikets egendom». Det
hölls av myndigheterna syner och ekonomiska besiktningar,
och prästhemmanen voro antecknade i kronans jordeböcker.
Det fanns alltså redan då »en viss rätt att räkna dessa hemman
bland dem, som skulle anses tillhöra oss alla». Genom 1910 års
lagstiftning inträffade emellertid en betydelsefull förändring,
ägnad att ytterligare understryka detta förhållande. Prästerna
skildes från löneboställena, och dessa utarrenderades genom
myndigheternas försorg. Staten fick »ett mera direkt grepp
över den ecklesiastika jorden. — — — Vad som nu händer,
det är ett försök av kyrkan att med ens så att säga göra slag i
saken och att sätta sig i besittning av den kyrkliga jorden på
ett för staten markant sätt.»
Den uppfattning av förslagets innebörd, som här tagit sig ett
så enkelt och okonstlat uttryck, är givetvis högst betydligt
överdriven och saknar faktiskt underlag. Den var dock av
avgörande betydelse ej blott för oppositionen mot förslaget, utan
också för den livliga anslutning, det fick från de positivt
kyrkligt intresserades krets inom och utom riksdagen. Den inneslöt
också en sanningskärna, nämligen såtillvida som den kyrkliga
egendomsförvaltningens ordnande otvivelaktigt är av största
betydelse för kyrkans förhållande till staten och kyrkans
ställning inom samhällslivet överhuvud. Det lider nämligen intet
tvivel, att en kyrka, som för sin verksamhet får
tillgodogöra sig avkastningen av kyrkliga boställen och jordar, som
sedan gammalt tillhört henne, och som själv genom egna organ
får förvalta dessa, låt vara under statlig kontroll, har en i
ekonomiskt hänseende mera tryggad och därför också en på
mångfaldigt sätt friare ställning än en kyrka, vars egendom
helt indragits under den statliga förvaltningen och vilken
därför förr eller senare förlorar sin karaktär av kyrkoegendom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
