Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 30 jan. 1932 - Litteratur - Svensk prosakonst 1931. Av Elof Ehnmark - Sigfrid Siwertz: Saltsjöpirater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 LITTERATUR
omkring av okända strömdrag; tillfälligheter, nycker och hugskott betyda
mer än skarpsinniga beräkningar och målmedvetna handlingar. Vi förstå
varandra så föga. Vi förmå så litet hjälpa varandra. Vi äro hemlösa,
vilsegångna, ensamma. Det är detta tema, som genomgår hela
novellsamlingen. Man kanske läser denna bok på ett annat sätt än Hjalmar
Berg-mans övriga verk, därför att den är posthum och därför att man vet, att
den sdm här talar, själv var en ensam, hemlös, aldrig rotfast människa.
Den första novellen, Hannes och knektarna, en historia från Karl XI: s
dagar, handlar om en slug och skrupelfri man, som till slut vinner rikedom
men förlorar sin själsfrid. Man behöver inte uttolka denna historia vare
sig som ett angrepp mot kapitalismen eller som en ortodox luthersk
exemplifiering av evangeliet om den jordiska vinningens värdelöshet. För
Hjalmar Bergman är den halvt arkaiserande historien om Hannes, som
enligt samtida vittnesbörd stått i otillbörligt förbund med den onde, helt
enkelt skildringen av en människas underliga, famlande och vilsna vägar.
Hjalmar Bergman är pessimist men han är ingen cyniker. Genom hans
inörka tungsinne lyser en ömsint kärlek till människorna. Det är
betecknande, att så många av Labyrintens noveller handla om barn. Hjalmar
Bergman, den hemlöse vandringsmannen, förstår sig bättre på barn än de
flesta. Han har stort nöje av att skildra dem och hans barnskildringar
lysas upp av ett säreget skimmer. Hos barnet fann han det ursprungligt
friska, det sant naiva och naturliga i denna värld av beräkning och
grymhet. Det är dylika drag, som göra hans verk i allt dess bisarreri så
allvarligt, så äkta och så mänskligt gripande.
Hjalmar Bergmans värld hade sin egentliga domän i Wadköping, som
inte kan återfinnas på någon karta, men hans människor äro oss i alla fall
levande och verkliga. De komma oss in på livet. Deras öden gälla också
oss. En annan ställning intar Sigfrid Siwertz. Han står i det aktuella
livets mitt. Eldens återsken och Selambs voro en gång dagsaktuella
skildringar och äro på väg att bli historiska. Det stora varuhuset och Jonas och
draken skildra typiska företeelser i modernt storstadsliv. Det är emellertid
icke den fotografiska, journalistiska realismen, som är det bärande draget
i Siwertz’ författarskap. Siwertz är i första rummet problemdiktare, han
söker efter tidens drag hos människan, han vill skildra människan, danad
av tidsförhållandena, han är en den spekulativa intuitionens konstnär, som
söker sig in under ytan av livets flytande ström. I årets roman,
Saltsjö-pirater, finner man emellertid inte så mycket av tankemöda och
psykologisk tidsanalys. Den är en typisk mellanbok, en paus mellan slagen. Det
Kar kanske sin förklaring däri, att romanen gått som radioföljetong; en
sådan måste ju lägga an på det yttre, på omväxling, överskådlighet,
lätttillgänglighet och popularitet. Men man kan nog även säga, att själva
uppslaget till denna roman inte varit så lyckat, Siwertz har tagit sig för att
fira Mälarpiraternas 25-årsjubileum. De tre pojkarna i den förra romanen,
nu vuxna män, komma åter samman för att segla, men denna gång i
Östersjöns friare, farligare och saltare vatten. De förmå emellertid inte tilldraga^
sig så stort intresse. Mälarpirater var nu en gång ett lyckokast. Den har
blivit något av en svensk Tom Sawyer och Huckleberry Finn och den har
behållit sin friskhet. Konfrontationen med de medelålders herrarna blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
