Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 30 jan. 1932 - Modern konservatism. Av Gunnar Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERN KONSERVATISM 11
den enskildes frihet, egendom och t. o. m. hans liv, men därav
följer icke, att livegenskap och egendomslöshet skola vara
medborgarens normala lott»; samhörigheten skall bestå i en
verklig och hos individen förefintlig »medborgerlighet», men icke i
»mekanisk kollektivism» (Ljunglund). Den idealiske
medborgaren blir för en sådan uppfattning Sokrates, som å ena sidan
yrkade på att få fortsätta sin läraregärning utan ingripande
från statens sida, men som, när domen gick honom emot, likväl
utan tvekan underkastade sig densamma. När det gäller
praktisk politik, anser sig d:r Ljunglund med dessa utgångspunkter
böra bekämpa alla försök till socialisering eller
planhushållning på det ekonomiska området, liksom även »mekaniserande»
uppfostringsmetoder. Skolväsendet och kyrkan — »ett
läroämbete för vuxna» — intressera honom överhuvud taget
särskilt. Slutligen uttalar han sig med stor kraft för en folklig
självstyrelse, en demokrati, byggd på folkets vilja till
självkontroll.
Man kan icke återhålla den frågan: i vilken utsträckning
anse de båda författarna själva, att deras program skall täcka
hela det politiska området? I själva verket ha några av de
viktigaste frågorna alldeles utelämnats eller åtminstone
besvarats synnerligen undvikande. Därvidlag skulle de kunna taga
lärdom av d:r Rönbloms uppsats om. Liberalismen, även den
inryckt i »De politiska åskådningarna». Hans liberalism är
visserligen ännu mycket tunnare än deras konservatism. Men
han har åtminstone mod att se problemen och öppet erkänna,
att den av honom refererade åskådningen icke tilltror sig att
lösa dem alla. En konservatism, som ställer sin uppgift så
högt som här sker, får icke vara rädd att taga ställning i de
verkligt avgörande frågorna. Arbetares och arbetsgivares
tendenser att göra upp sina inbördes mellanhavanden på
bekostnad av samhällsintresset; avvägningen mellan jordbruk och
industri i ett lands hushållning; den s. k. nya
solidaritetsmoralen; förhållandet mellan freds- och försvarssträvanden i
efterkrigstidens statssystem; statens ställning till befolkningsfrågor
och sexuella problem; tillåtligheten av väpnade, av statsmakten
oberoende skyddskårer i ett demokratiskt samhälle; statens
förmynderskap och försörjning för medborgarna genom
nykterhetslagstiftning, fattigvård och arbetslöshetsunderstöd;
önskvärdheten av att motarbeta eller befordra »överklassens» soli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
