Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 17 december - Ariel och Caliban. Några reflexioner kring kultur och kulturdebatt. Av Elmo Lindholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARIEL OCH CALIBAN 389
och styrka efter skriv- och läskunnigheten. Vi äro nog
kät-terska att gentemot radikala samhällsförbättrare hävda, att
den enkle mannen, som förnöjsamt strävar på sin torva, vars
av arbete styvnade fingrar knappast förmå styra en penna och
vars lektyr utgöres av en bibel till själens spis, han kan ofta
äga djupare, finare andlig kultur än den i konfektionselegans
utstyrda ungdom i våra storstäder, vilkens andliga föda
hämtas från bio, fotbollsplan och amerikanska veckomagasin.
Ett litterärt arbetes verkliga värde står numera oftast i
omvänd proportion till den reklam, man kostar på det. Och för
geschäftets skull kastas alla hänsyn över bord, då det gäller att
tillfredsställa sensationslystnaden. Med full rätt klagas på de
mest skilda håll över den »nedbusning», den barbarisering, som
utmärker vissa arter av vår litteratur. Naturalism ,har blivit
synonymt med råhet, deri goda smakkänslans gränser ha för
länge sedan överskridits. Man kommer här stickande med ordet
ärlighet. Då måste det sägas ut, att i detta hänseende var man
förr ärligare; slipprig litteratur har skrivits i alla tider och
också lästs, ofta tack vare elegant form, men det som var
pornografi, betecknades förr också skoningslöst med detta namn,
och omskrevs icke som nu i fraser om psykoanalys, djupgående
människoskildring o. s. v. Böcker skrivna av abnorma, stundom,
som det tyckes, för vårdanstalter mogna fruntimmer prisas i
tidningsorgan, vilka kalla sig politiskt borgerliga, som lovande
löften om romanens förnyelse, som oöverträffliga
karaktärsteckningar. Det primitiva, förvridna, osunda prisas, reklameras och
— blir publiksuccé, tack vare mäktiga bokförlag, som i
affärsmässig omsorg smeka dem de frukta skola bli morgondagens
maktägande. Vi vilja icke förneka, att vissa av dessa alster
kunna vara gjorda med en viss skicklighet och vittna om god
kunskap om djuret-människans lägsta drifter, men det är
ansvarslöst av vår recensionskonst att blott se på den rent
konstnärliga skickligheten och kasta alla andra hänsyn överbord. Den
grundsatsen var en gång lovvärd, men har nu förlorat sitt
berättigande och drivits in absurdum. Kan verkligen någon förnuftig
människa, som vill vara ärlig, se ungdomen i ögonen och säga
att litteratur av ovan beskrivna art är uppfostrande och nyttig,
att den bidrager att göra de unga till dugliga och goda
människor, att den ingjuter i dem en anda, som kan bli grundval för
ett starkt och sunt samhälle 1 Man frågar sig verkligen om de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
