Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 17 december - Ariel och Caliban. Några reflexioner kring kultur och kulturdebatt. Av Elmo Lindholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388 ELMO LINDHOLM
komma från ungdomen själv, som visst icke saknar även
tilltalande drag; den är frimodig och käck, fysiskt spänstig, och
vad som är viktigast: även om den står tämligen likgiltig för
ögonblicket mot andliga värden, så är den absolut icke a priori
fientlig mot dessa. Vi få nämligen akta oss att identifiera
Sveriges ungdom med ungdomen i ett par storstäder. Genom klok
ledning och upplysning kan den säkerligen nu som förr eldas
för höga ideal, för självbesinningens dygder. Vinner den denna
seger över sig själv, vilket vi hoppas och tro, så kommer dess
dom att hårt och skoningslöst drabba dem, som velat försvaga
dess livskraft. Ett liv i dådlös njutning är intet ungdomsideal.
Vi äro med rätta stolta över vår förnämliga kroppsliga
hygien; med den andliga är det bra mycket sämre beställt, och
helst talar man icke om den. Det skulle vara välgörande att
då och då få se tryckalster uppräknade under rubriken: Vad
vi sluppit läsa. Utan något som helst hinder få andliga
bakterier av alla de slag spridas bland vår ungdom, och ett drygt
ansvar drabbar härvidlag den fria press och litteratur, över
vilken vi yvas. Man behöver sannerligen inte vara vän av
någon statlig censur för att erkänna, att här återstår för
kulturförsvaret en stor och ansvarsfull uppgift, som det ej kan komma
förbi. Det har sagts, att varje folk har den press det förtjänar,
men det vore mer hedrande om det kunde sägas, att folket hade
bättre press än det förtjänar. En intim växelverkan gör sig
naturligtvis här gällande, men ingen kan förneka, att för stora
delar av svensk press och litteratur ren profithunger och krassa
affärssynpunkter äro ensamt avgörande. Pressen är beroende
av stora förlags annonsering och förlagen av pressens
recensioner, och så dansas ringdansen kring guldkalven.
Den stora s. k. allmänbildningen kräver långt större
försiktighet än någonsin förr i fråga om vad som är lämpligt för
allmän spridning. Ty ett litteraturalster, som av en mindre,
högt bildad publik kan bedömas kritiskt, har en helt annan
inverkan på den okritiska massan, som anammar allt vad den
läser och handlar därefter. Andligt barbari kan glänta på
dörren även under den mest uppdrivna yttre civilisation och blir
där än farligare, ty dess ytliga förflackade bildning skapar ofta
hos den enskilde överdriven självtillräcklighet och är till
hinders för underordning under moralisk och samhällelig
auktoritet. Sannerligen mäter man icke alls ett folks andliga sundhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
