Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 6 november - Dagens frågor - Den privata ordningsmakten - Efter de engelska valen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354 DAGENS FRÅGOR
Hallgrens förutvarande eller nuvarande umgängeskrets, behöver en
konservativt tänkande i motsats till de nu plötsligen polisropande radikalerna
icke skifta ståndpunkt. Han kan hänvisa herr Engberg och andra
spök-rädda till det lugnande förhållandet, att 98 procent av svensk press ställt
sig på laglighetens sida i fråga om den nu aktuella vapenaffären. Men
även på den motsatta sidan ser man kanske alltför pessimistiskt på den
svenska samhällsordningens hållfasthet. Rättsstaten har säkerligen starkare
förankring i svenska folkdjupet än vi under upprörda majdagar vågade
tro. Visserligen böra vi icke insöva oss i trygghetskänslor — urladdningen
kommer i regel hastigt och oförberett — men å andra sidan böra vi icke
heller genom överdrivna skräckmålningar konservera och fördjupa
motsatserna inom nationen. Idén om den starka statsmakten bör ytterligare
kunna accentueras vid nästa års riksdag, då polisväsendets förstärkning
mänskligt att döma kommer före. Säkerligen kommer det därvid att hälsas
med allmän tillfredsställelse, om till statens förfogande ställas resurser,
som skingra misströstan till statsmaktens självhävdelsekraft och
möjliggöra ordningens bevarande utan att polismyndigheten behöver överlåtas
på enskild entreprenad.
Vid den engelska parlamentsupplösningen var
partigrupperingen i underhuset 265 av arbetarpartiet,
263 konservativa, 58 liberaler, 15 regeringsvänliga arbetarrepresentanter
och 14 vildar, vilket betydde 340 anhängare av och 275 motståndare till den
nationella samlingsregeringen, d. v. s. en regeringsmajoritet av 65 röster.
Nu äro de 615 valen till ända, och den nya partigrupperingen har
följande utseende: 471 konservativa, 35 liberaler av Simongruppen, 33
liberaler av Samuelgruppen, 13 regeringsvänliga arbetarrepresentanter, 2
partilösa nationella, 52 av arbetarpartiet, 4 Lloyd-Georgeliberaler och 5
vildar, därav 2 irländska nationalister, vilket torde betyda 557
regeringsanhängare och 58 oppositionella, d. v. s. en regeringsmajoritet av 499
röster. De professionella vadhållarna höllo sig vid sina beräkningar vid
en regeringsmajoritet av 200 röster eller något däröver — den blev 499.
De konservativa hade behövt 308 röster för att få absolut majoritet över
alla övriga grupper — de fingo 471. Vid valresultatets bedömande bör
emellertid rättvisligen ihågkommas, att mandatfördelningen —• såsom
vanligt vid engelska val i enmanskretsar (och några få tvåmanskretsar) utan
proportionellt valsätt — står i stark disproportion mot partifördelningen
bland väljarna. Fullt pålitliga siffror om denna kunna ej uppbringas, enär
68 mandat av de 615 besattes utan valstrid. Times gör emellertid en
preliminär beräkning av röstfördelningen vid 612 i fredags kända val av
de 615 och kommer till följande resultat (de tre felande utgjordes av
universitetsvalkretsar med relativt obetydligt antal röstande):
regeringsanhängare 14,423,517, oppositionella 6,846,610. Därtill skulle kunna
läggas ett enligt samma procenttal approximerat antal väljare i de valkretsar,
där valstrid ej förekommit, och i så fall ökas antalet regeringsanhängare
med 2,146,956 och antalet oppositionella med 211,176. Enligt dessa
beräkningar skulle alltså regeringens anhängare inom väljarekåren kunna
anslås till 16,570,473, dess motståndare till 7,057,786. Orn man bortser från
Efter de engelska
valen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
