Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 6 november - Litteratur - Svenska kulturfonder. Av Otto Varenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 349
görande, som inom vederbörande institution träffas, beror således, i vad
mån understöd åt de i det kulturella livet arbetande personerna kan komma
att utgå.
Det är denna åt den medelförvaltande institutionen inrymda friare
självverksamhet, som bildar det den sistnämnda gruppen sammanhållande
särmärket, och det kulturområde, som den omspänner, är icke blott de fria
konsternas utan har vida större omfattning såväl i det levande livet som
i förf:ens bok. Denna upptager sålunda vid sidan av t. ex. de till namnen
Eva Bonnier, Wilhelmina v. Hallwyl, August Röhss och Carl Wijk knutna
stiftelserna, som alla avse att främja konstnärliga ändamål, såsom
Stockholms prydande med konstverk, museala intressen av olika slag etc., även
en hel rad andra från nyss angivna synpunkt med de förra likartade
donationer, såsom stiftelsen Lars Hiertas minne, den Hierta-Retziuska
stipendiefonden, de Letterstedtska stiftelserna, den Längmanska kulturfonden, Knut
och Alice Wallenbergs stiftelse m. fi., idel donationer, som avse att främja
vetenskapliga och kulturella ändamål i allmänhet och således lika tydligt,
som de på det konstnärliga inriktade, falla inom den för arbetet i förordet
angivna ramen.
Samtliga nu uppräknade stiftelser försvara väl sin plats i boken. Lika
litet finnes något att anmärka på, att förf. tagit med t. ex. e. o.
hovrättsnotarien Gunnar Svenssons donationer till Lunds juridiska fakultet och
till de nordiska juristmötena ävensom professor Fahlbecks stiftelse till den
statsvetenskapliga forskningens fromma. Men — frågar man sig — varför
bereddes icke rum också för de båda, särskilt det sist anförda exemplet
närstående humanistiska vetenskapssamfunden i Lund och Uppsala f Även
dessa grunda sig på donationer; även de ha att på bred basis verka för
vetenskaplig forskning och kultur.
En annan gränslinje, som förf. uppdragit men i några fall ansett sig
icke böra följa, anknytes till begreppet fond. Med rätta hävdar han, att
understöd, utgående från årliga statsanslag, falla utanför arbetets ram. Så
långt är allt klart; en annan fråga är emellertid, vad som skall förstås med
fond. En sådan kan bildas icke blott genom en — vanligen till en viss
persons namn knuten — donation utan även genom successiva avgifter
från medlemmar i en sammanslutning. Det är väl i känsla härav, som förf.
tagit med Sverige-Amerika stiftelsen och sällskapet för medicinsk
forskning. Han betecknar dem i sitt förord som undantag; det må lämnas
därhän, om med fullt fog. I varje fall kunde på samma grunder bland i boken
intagna stiftelser även härunder ha anförts Karl Johans förbundet; dess
fonder ha likaledes bildats successivt genom sammanskott från
medlemmarna. Den redogörelse förf. lämnat för denna stiftelse kunde för övrigt
ha varit lyckligare avfattad. Att Karl Johans förbundet betecknas som
stiftare av sig självt, får väl anses som en lapsus calami. Den från
nordisk familjebok (2 edit.) hämtade uppgiften om stiftelseåret 1851 är också
diskutabel. Vad som då skedde var, att den år 1848 den 8 mars — Karl
Johans dödsdag — bildade sammanslutningen antog namnet Karl Johans
förbundet och beslöt trycka dels en medlemsförteckning dels sina
»betraktelser», d. v. s. de tal, som den egentlige stiftaren, Israel Hwasser, dittills
varje år alltifrån 1848 hållit på högtidsdagen (se Hwassers tal i Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
