Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 6 november - Den svenska penningkrisens historia. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322 ELI F. HECKSCHER
efter Sverige och ända till det sista, d. v. s. till den 20 september
i år. Det var detta som Mr J. M. Keynes kallade »Mr
Chur-chills ekonomiska följder» — en stagnation i engelsk export,
som följd av att den engelska valutan hade stabiliserats
omkring tio procent högre än som motsvarade dess inhemska
köpkraft och sedan hade hållits på denna nivå.
Att detta däremot icke blev fallet i Sverige berodde till stor
del på den mer än vanligt hårdhänta och effektiva
nedskärning-av prisnivån som här ägde rum mellan 1920 och 1923. Men det
berodde också på en annan företeelse, nämligen en påfallande
förbättring i bytesrelationen mellan svenska och utländska
varor; och detta föranleder en modifikation i vad som nyss sades.
Ty om utlandet är villigt att ge mer än förut för ett visst
lands varor, så kunna dessa varor tydligen betinga ett högre
pris, utan att exporten därigenom hålles tillbaka. När nu
efterfrågan på svenska varor steg, i jämförelse med efterfrågan på
sådana varor som Sverige importerade, så var det möjligt för
Sverige att få jämvikt på en högre prisnivå än som eljest
hade gått för sig. Jå, just denna högre svenska prisnivå blev
en nödvändig följd av att våra exportvaror voro så livligt
efterfrågade, i jämförelse med de varor som vi importerade.
Därför kom jämvikten relativt lätt till stånd, varmed ej skall
vara sagt att den ej ändå kostade stora ansträngningar.
I själva verket kan man lugnt påstå att den svenska
exporten aldrig ens tillnärmelsevis har haft ett sådant uppsving
som under efterkrigstiden och fram till 1930. Pappersmassa,
kullager, telefoner, elektriska generatorer och motorer,
fyrapparater, oljemotorer, dammsugare o. s. v. ha rönt en
efterfrågan som aldrig förr. Så långt ifrån att Sverige skulle ha
häft någon svårighet att täcka sitt importbehov genom sin
export, har förhållandet ända till och med förra året varit rakt
motsatt: Sverige har icke fått tillbaka på långt när hela
värdet av vad det har skickat ut, utan har tvärtom ställt en
väsentlig del därav till utlandets förfogande genom
kapitalplaceringar i utlandet. Jag menar därmed icke att detta i och för
sig visar något om själva efterfrågan på exportvarorna, ty det
pekar närmast på att kapitalrikedomen i Sverige har varit
stor, jämförd med vad den efter kriget har blivit i flertalet
andra länder. Men vad jag menar är att en sådan
kapitalexport eller ökning i kapitalplaceringarna i utlandet i hög grad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
