Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 15 september - Dagens frågor - Kring ärkebiskopsvalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
Den 15 september.
Intet kan vältaligare vittna om Nathan Söderbloms
förmåga att sprida glans över sitt ämbete än den intensitet,
med vilken valet av hans efterträdare i alla läger debatteras. Under det
att sådana val tidigare väsentligen betraktats som internt kyrkliga
angelägenheter, har ärkestolens värdiga besättande nu tydligen blivit ett
allmänt kulturintresse.
Det kan knappast bestridas, att minnet av den bortgångne stormannen
förvirrar den pågående diskussionen och därmed även komplicerar det
stundande avgörandet. Halvt omedvetet spanar man efter söderblomska
drag hos de personer, som kunna tänkas skickade att upptaga den fallna
manteln; man avkräver dem förutsättningar att kontinuerligt »fullfölja
Söderbloms livsverk». Man glömmer härvid alltför lätt bort, att Nathan
Söderblom var en absolut unik personlighet och att hans livsverk såväl på
grund av hans egenartade utrustning som genom yttre omständigheters
tryck fick en i många avseenden högst specifik utformning. En
upprepning — vore det så i mycket blygsamma former — är varken möjlig eller
önskvärd.
Särskilt gäller det sagda den mest uppmärksammade grenen inom
Söderbloms väldiga verksamhetsfält — den ekumeniska. Här var Söderblom
banbrytare och organisatör under det kritiska begynnelsedecenniet; in i det
sista var hans namn också för all världens »ekumener» en symbol och ett
samlande ståndar-. Vad detta betytt för den svenska kyrkan är allom
uppenbart. Sedan åtskilliga år har dock den ekumeniska verksamheten
faktiskt haft sitt centrum på annat håll, och det vore säkerligen mycket
fåvitskt att tro, att vår kyrka inom den närmaste framtiden kan intaga en
ledande ställning på detta område. Att de mellankyrkliga förbindelserna
alltjämt skola hållas vid liv är visserligen ett krav, som icke får
avpolletteras. Därtill fordras dock knappast någon ekumenisk specialorientering
hos kyrkans blivande primas. I varje fall finnes ingen anledning att
förlägga tyngdpunkten åt detta håll.
En västsvensk präst i framskjuten ställning fällde en gång det yttrandet,
att de, som hetast åtrå och eftersträva ett biskopsämbete, i regel äro minst
skickade att förvalta det. Ordet innesluter en djup sanning. En svensk
biskopsstol är alltjämt omvärvd av traditionens glans och ger sin
innehavare ansenliga möjligheter att utöva personlig myndighet. I särskilt hög
grad gäller detta naturligtvis ärkestolen. Det är under sådana omständig-
Kring-
ärkebiskopsvalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
