Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 29 maj - Dagens frågor - Rysslands ekonomiska omdaning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Femårsplanen är den första etappen på marschen mot det eftersträvade
ekonomiska oberoendet. Den har både inom och utom Sovjetunionen blivit
ett slagord med magisk kraft. Att den är en dogm för bolsjevikerna är
väl känt, men även flera utländska auktoriteter hava framhållit, att den är
på väg att lyckas. Man förbiser därvid gärna, att Sovjetunionen för
närvarande endast befinner sig i uppbyggandets period och att det sovjetryska
näringssystemets brister i avseende på produktionen äro skriande stora och
ingalunda lätta att övervinna. Låt oss gärna erkänna, att vad som hittills
presterats är bevis på en storartad energi, en stark entusiasm hos ledarna
av verket och en hart när ofattbar förmåga hos de stora massorna att
uthärda pålagda försakelser och lidanden. Men det har absolut icke skett
några underverk. Vad som skett är, att Sovjetunionen med tillhjälp av en
systematisk svältexport skaffat medel till inköp av maskinell utrustning och
råvaror för industrialiseringen — varvid den tunga industrien bland annat
av försvarspolitiska skäl ställes i främsta rummet — samt för
mekaniseringen av jordbruket. Programmet »femårsplanen på fyra år» jämte den
starkt sjunkande prisnivån å ryska exportprodukter har därvid framtvingat
en betydande ökning i den ryska utförseln.
Det är denna forcering av exporten, som vi börja få allt starkare
känning av och som i sin mån bidrager till svårigheterna att övervinna den
nuvarande lågkonjunkturen. Från sovjetryskt håll framhåller man
visserligen, att den övriga världen ej har rätt att beklaga sig över den ryska
exporten, då denna ännu ej på långt när uppnått 1913 års volym. Det är
emellertid icke så mycket mot exportkvantiteten — även om detta tillskott
i nuvarande depressionstider är svårt att smälta — utan mot den ryska
exportprispolitiken som opposition reses. På många håll vill man hävda
att bolsjevikerna härigenom önska bidraga till ökade ekonomiska
svårigheter i de kapitalistiska länderna, men flera tecken tyda på att så knappast
är förhållandet utan att de i stället äro angelägna att under det pågående
uppbyggnadsarbetet ej direkt framkalla allvarliga politiska eller
ekonomiska misshälligheter med andra stater. Avsikten med denna export är helt
enkelt att i tid skaffa valutor för betalning av den stigande importen och
prispolitiken är dikterad av nödtvånget att leva så att säga »ur hand i mun».
Därför är den ryska s. k. dumpingen med all sannolikhet ingen snart
övergående företeelse utan kommer antagligen att växa i omfång och beröra allt
flera områden. Sovjetunionen kommer sålunda att söka vidare utbygga sin
export av råvaror och lantbruksprodukter till de stora industriländerna och
till en början koncentrera utförseln av industrivaror till Asiens olika
marknader, där låga priser ännu spela större roll än god kvalitet. Tillsvidare
torde man därför kunna betrakta försöken att t. ex. avsätta ryska
lantbruksmaskiner i de baltiska staterna, varom nyligen förmäldes, samt
gummiskodon i Polen såsom isolerade framstötar. Man får emellertid ej förbise,
att en sådan utveckling kan komma att ofördelaktigt påverka köpkraften i
övriga råvaruproducerande länder samt minska avsättningen av europeiska
och amerikanska varor i Asien.
Övergå vi därefter att betrakta huru den omfattande
byggnadsverksamheten, de betydande kostnaderna för utlandets s. k. tekniska hjälp och andra
utgifter i samband med femårsplanen med undantag för importen skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
