Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 29 maj - Litteratur - Det nya Italien. Av Per Engdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av Stora rådet fastställd lista, fullbordar fascismens fullständiga
sammansmältning med staten. Oktoberrevolutionens seger är befästad.
Den fascistiska statens resning har omgivits med en ny ideologi, som
skapats av förutvarande nationalister, sådana som justitieministern Rocco,
och gamla liberaler som filosofen Gentile. År 1924 slogs nämligen det
gamla fascistpartiet samman med det nationalistiska partiet, ur vars krets
fascismen sedan rekryterat en stor del av sina främsta personligheter. Den
övervunna demokratin hade icke erkänt någon högre enhet än individen;
alla kollektiva sammanslutningar voro blott tillfälliga, av individerna
överenskomna grupperingar, vilka kunde upplösas alltefter flertalets önskan.
Mot denna »atomistiska» uppfattning sätter fascismen läran om nationen
såsom den av nedärvda ekonomiska, sociala, kulturella och rasbiologiska
realiteter bundna organism, i vars liv individen för en tid fyller en viss
uppgift liksom cellerna i en kropp. Produktionsapparaten och kulturlivet bestå
genom seklerna, huru än generationerna växla, och de en gång givna
förutsättningarna bilda en ram, som individen aldrig kan bryta sig ut ur, blott
reformera. Det högsta uttrycket för nationens enhet är staten, som bäres
upp av dess ledande elit. Under statens vilja måste alla enskilda intressen
böja sig, till dess storhet är individen skapad. Den enskildes lycka är
beroende av det helas, och det är därför statens skyldighet att tvinga alla
krafter till tjänst i det gemensammas intresse. Det är kring denna
nationella statstanke, som fascismen vill samla det italienska folket, då ett nytt
Italien med förenad styrka går att beträda »de vägar, vilka en gång trampats
av det romerska imperiets legioner».
Per Engdahl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
