Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 29 maj - Litteratur - Det nya Italien. Av Per Engdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 LITTERATUR
egen röst, som eliten lyssnar, när den leder folkens öden genom
illusionernas dimmor i en ständigt strålande, heroisk kamp. Det var naturligt,
att denna halvt romantiska, halvt skeptiska handlingsfilosofi skulle tilltala
både ungdomen och frontsoldaterna, och det var därför, som fascismens
organisationer fylldes av kontorister och handelsbiträden, av de
intellektuella vid skolor och universitet, av skyttegravarnas arbetslösa proletariat,
och av de unga arbetare, som icke funno sig till rätta i en åldrande
socialdemokratis pacifistiska atmosfär.
Den första perioden efter Mussolinis makttillträde företer i själva verket
ganska få originella drag. Dess allmänna karaktär påminner i mångt och
mycket om de provisoriska regeringsdiktaturerna i parlamentariska stater,
sådana som den tyska under regeringarna Stresemann 1923 och den franska
under koncentrationsministären Poincaré 1926. Regeringen utgjordes av en
koalition mellan fascisterna och de främsta borgerliga partierna, vilka
senare den fascistiske ledaren begagnade som betäckning under den första
tiden. Det ekonomiska och administrativa saneringsarbete, som
genomfördes under dessa år var av stort värde för Italien, men det skilde sig
föga från liknande procedurer i andra länder. Endast förstatligandet av
den fascistiska milisen var ett varsel om den framtida utvecklingen. När
den slutliga konflikten mellan fascismen och de övriga regeringspartierna
så småningom blev oundviklig, var fascismen stark nog att fortsätta sin
väg bundsförvanterna förutan. Man kommer att tänka på några poetiska
ord, varmed marskalk Pilsudski en gång sökte rättfärdiga annektionen av
några ryska provinser i Rigafreden: »De äro så som trojkans reservhästar,
vilka i steppens vita nätter offras åt vargarna, på det att människorna må
komma fram.»
Det var mordet på den socialistiske deputeranden Matteotti, som utlöste
den kris, ur vilken fascismens tredje period växte fram. Det är dock en
överdrift, att i denna tändande gnista se den verkliga orsaken. Den
fascistiska revolutionen hade ändå måst rulla vidare, därest den icke skulle krympt
ihop till en flyktig och jämförelsevis betydelselös episod i Italiens historia.
Men härtill ägde den för mycket av livskraft, av intelligens och
ledarför-måga. Genom den s. k. premiärministerlagen av 1925 legaliserades den
fascistiske ledarens faktiskt existerande diktatur, och hans förhållande till
såväl krona som parlament blev lagligen fixerat. Genom den fascistiska
fackföreningsrörelsens enorma frammarsch hade förutsättningarna för det
korporativa samhällets grundläggning och utbyggnad skapats, och med
överenskommelsen mellan de fascistiska arbetarorganisationerna och Italiens
största arbetsgivarförening i oktober 1926 voro de icke-fascistiska
sammanslutningarna på arbetsmarknaden uteslutna från all praktisk betydelse.
Carta del lavoro, fascismens främsta officiella programförklaring, som
blivit jämställd med den franska revolutionens förklaring om de mänskliga
rättigheterna, är den principiella motiveringen till den nya
samhällsordningen, utformad av fascismens korporationsminister, Botai. Lagen om
Stora rådet som förvandlar fascistpartiets högsta ledning till ett
konsultativt statsorgan vid regeringens sida, och reformen av
deputeradekammarens sammansättning, som ersätter de parlamentariska valen med ett
allmänt plebiscit för en av de korporativa institutionerna föreslagen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
