Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 29 maj - Historien och nuet. Av Nils Ahnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast svaga och klentrogna själar kunna digna under bördan.
Är den icke till sist allmänmänsklig, för alla tider gemensam,
så visst som att den förgängelsetanke, som Fröding tolkat i
Atlantis, aldrig kan fjärmas från de dödligas värld?
Man har också förebrått vår tid att på djupet vara fientlig
mot historien. Och väl med större rätt. Mot dessa
»antihistorismens» moderna krafter höjer Benedetto Croce sin röst. I
hela Europas vetenskapliga, konstnärliga, sedliga och statliga
liv spårar han i olika läger symtom på ett förfall av det
historiska sinnet, en motvilja mot historiskt tänkande, än
yttrande sig i obändig tro på att nu först den »verkliga» historien
börjar, än i en strävan att i strid med historiens erfarenheter
söka slå sig till ro med absoluta, vilande former för tillvaron.
Han frågar, om dessa strömningar mäktat skapa ett enda nytt
livsvärde, och besvarar frågan med nej. Humanitas är ingen
frukt av naturen utan av historien; den nya antihistorismen
visar ingen enda ansats till högre mänsklighet; den står för
honom som en förtvivlans irrlära, en nevros, en tidssjukdom,
som med tålamod måste övervinnas. Dem som förneka det
historiska medvetandets liktydighet med kulturmedvetande
stämplar den italienske filosofen som »vår tids ateister»;
deras anda är ytterst en gudlöshetens anda, sprungen ur bristen
på vördnad för tillvarons värden. Det historiska tänkandet och
frihetssinnet stå för honom som varandras oskiljaktiga
följeslagare. Oförmågan att fatta frihetens djupare värde dömer
tiden som andligen ofruktbar, trots alla de stora ord, som
energiens eller auktoritetens predikare föra på tungan.
Nya äro dessa grundtankar icke. Den tolkning av historien
de innebära sänker sina rötter i den stora idealistiska filosofi,
som en gång möttes av den franska revolutionens
genomgripande erfarenheter. Det är därför ingen tillfällighet, att Geijer
1811 uttalar satser, som på ett slående sätt erinra om dem
Benedetto Croce framlade på historikerkonferensen i London 1930.
»Historien», säger Geijer, »är till sin innersta princip religiös,
och blott för den religiöse finnes en historia.» Och på ett
annat ställe: »Vad är det för intresse, som gör historisk sanning
till mer än likgiltig mening? Detta intresse är intresset för
frihet; och då frihet som verklig energi endast kan finnas hos
den som erkänner andras frihet, och som höjer sig till själva
idéen om frihet som den ledande principen i mänsklighetens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
