Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 3. 16 april
- Dagens frågor
- Lärobokscensur
- Den indiska författningsfrågans läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det torde ej finnas några bärande skäl att med konstlade medel
åstadkomma en begränsning av antalet utgivna läroböcker. Det som däremot
skolmyndigheterna böra vaka över, är att inga onödiga ombyten av böcker
verkställas och att inga onödigt dyra eller i annat avseende olämpliga
arbeten väljas. Ett på alla händer omsorgsfullt tillämpande av de givna
och nu ytterligare utformade bestämmelserna för sättet att införa nya
läroböcker torde vara det enklaste, billigaste och mest effektiva medlet mot
för allmänheten ekonomiskt betungande och för skolarbetet olämpliga
läroboksbyten. Därtill kan också gärna fogas — såsom de sakkunniga även
tänkt sig — den bestämmelsen, att det allmänna genom kontant understöd
eller på annat sätt hjälper mindre bemedlade och barnrika familjer vid
bokanskaffning. Man kunde i detta sammanhang också ihågkomma de
familjer, som på grund av familjefaderns tjänsteförflyttningar nödgas
sända sina barn från en läroverksort med ett slags läroboksbestånd till en
annan med ett annat. Denna understödsverksamhet skulle troligen inte
draga avsevärt större kostnader än vad en statlig läroboksgranskning skulle
betinga, men den skulle rädda en smula av det hårt trängda fria initiativet
och de sunda utvecklingsmöjligheterna åt våra skolor.
Den indiska författningsfrågans läge.
Indiens författningsfråga är strängt formellt och
juridiskt än så länge det brittiska parlamentets
ensak. I den av parlamentet 1919 antagna författningen för Indien
utlovades en författningsrevision efter 10 år med ledning av de erfarenheter,
som under mellantiden vunnits av experimentet med begränsad
självstyrelse, och såväl då som under världskrigsåret 1917 med dess behov av
indiska rekryter fastslogs Indiens dominionställning inom Brittiska riket
som den indiska författningsutvecklingens slutmål. För att bereda
parlamentets arbete med författningsrevisionen utsändes en 1927 tillsatt
kommission till Indien för att studera verkningarna av 1919 års författning,
och dess betänkande, avgivet 1930, gav en synnerligen sakrik utredning
samt antydde i allmänna grunddrag kommissionens uppfattning om de
reformer, som krävdes. Under tiden hade man i England emellertid
kommit till insikt om nödvändigheten av direkt indisk samverkan i
författningsarbetets fortsättning, och resultatet av denna insikt blev den s. k.
Runda-bord-konferensen i London med av regeringen personligen inbjudna
medlemmar av olika partier i Indien samt ett antal infödda furstar. Vid
denna konferens saknades emellertid ombud för den radikala indiska
nationalismens organ, den s. k. Indiska nationalkongressen, vilken
bojkottat konferensen i London och som sin lösen uppställt Purna swaraj,
fullständigt oberoende. Runda-bord-konferensen avlopp vida mer positivt
fruktbringande än man väntat, varvid dock de positiva resultaten köptes
med rätt betydande principiella eftergifter från regeringshåll, särskilt ett
erkännande av att Indiens centralregering borde bli ansvarig inför det nya
indiska parlamentet. Konferensens därutöver mest anmärkningsvärda
resultat var dess oförbehållsamma anslutning till den nya författningens
uppbyggande på federativ grund, varvid de oberoende furstestaterna ställde
i utsikt att genast från början ingå i den nya allindiska federationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 27 01:21:21 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1931/0154.html
