Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 16 april - Dagens frågor - Lärobokscensur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 149
hörande myndigheter. Den förstnämnda däremot har så mycket större
allmänt intresse. De sakkunnigas förslag i denna punkt går i korthet ut på
att läroboksförfattaren skall inlämna det arbete, han önskar få godkänt, i
maskinskrift eller korrektur — i varje fall ined prov på papper och
tryck — till skolöverstyrelsen och därvid erlägga en granskningsavgift,
förslagsvis satt till högst 200 kr. (resten av kostnaderna får statsverket
bestrida). Sedan boken genom överstyrelsens försorg granskats av minst
två fackmän, bestämmer överstyrelsen, huruvida boken skall vara till
skolbruk godkänd eller ej.
Det må så vara, att de sakkunniga genom detta förslag velat visa sin
och därmed också skolmyndigheternas goda vilja att efterkomma
allmänhetens främst av ekonomiska motiv framställda krav på färre
läroböcker, men det kan ändå inte hjälpas att denna förhandsgranskning ter
sig ganska osympatisk. Den kan lätt — med rätt eller orätt må vara
osagt — komma att framstå som en censur utövad av en oåtkomlig konklav,
genom vilken den fria författareverksamheten undertryckes. Även den
extra beskattning, som den förutsatta granskningsavgiften under alla
förhållanden innebär — den skall erläggas vare sig det inlämnade
manuskriptet godkännes eller ej — komme säkerligen att verka hämmande på den
fria företagsamheten. Men det fria initiativet på detta område är
säkerligen ytterligt värdefullt, när det gäller skapandet av lämpliga läroböcker.
Det torde ur skolans och det allmännas synpunkt i längden vara vida
mera betydelsefullt, att det svenska högre skolväsendet har tillgång
till det bästa möjliga läroboksmaterial än att genom dylika restriktioner
någon -—- säkerligen ytterst ringa om ens någon — besparing i bokutgifter
per elev uppnås.
Den granskning och kontroll, som givetvis varje lärobok bör
underkastas, torde i regel kunna vinnas vida allsidigare, billigare och under för
vederbörande författare mindre hämmande former genom den i tidningar,
facktidskrifter och ämneskonferenser utövade offentliga kritiken, en faktor
som också de sakkunniga tillmätt den största betydelse, då det gällt att
sovra det redan nu befintliga läroboksbeståndet.
De sakkunniga mena alltså, att den genom granskningsförfarandet
åstadkomna begränsningen av antalet läroböcker skulle ej blott bidraga till att
förhindra onödiga ombyten, varigenom tydligen inköpskostnaderna för
eleverna skulle minskas, utan även förbilliga varje exemplar, då ju
produktionspriset per styck sjunker allt efter som upplagan växer. Häremot kan
nu med fog erinras att det sålunda begränsade urvalet samtidigt medför ett
mer eller mindre starkt monopoliserande av läroboksutgivningen och
minskad konkurrens innebär, som bekant, långt ifrån någon garanti för sänkta
priser. En författare i Tidning för Sveriges läroverk liar också nyligen i
en kritisk granskning av ifrågavarande sakkunnigförslag erinrat om hur
vissa läroböcker, som praktiskt taget varit utan konkurrens, av förlagen
prissatts och utstyrts till förfång för den köpande allmänheten. Det år
uppenbarligen rätt sannolikt, att den föreslagna läroboksbegränsningen
icke skall medföra en prisreducering per exemplar, för så vitt ej staten
själv tar hand om denna förlagsverksamhet, men denna utväg ha de
sakkunniga själva på fullgoda grunder avvisat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
