Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 16 april - Dagens frågor - Tre månader på Helgeandsholmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 DAGENS FRÅGOR
vågmästeriets tillsvidare okvalda besittning av regeringsmakten. Det säger
sig självt, att riksdagsarbetet under sådana omständigheter avpolitiserats,
om man därmed menar, att frågan om regeringens vara eller icke vara
träder i bakgrunden. Visserligen fira taktiska och strategiska synpunkter
alltfort triumfer, men de fängsla mindre, när icke striden har en sådan
personlig syftning som regeringens existens.
På sitt vis är vågmästeriet på en gång en hårdragen konsekvens och en
uppenbar negering av parlamentarismens grundtema: folkflertalets rätt
till exekutivmakten. Å ena sidan måste det betecknas som en avdrift från
den parlamentariska farleden att ett parti behärskar regeringsmakten,
vilket endast uppbäres av en liten strimma på väljarkartan. Å andra sidan
har center- eller tyngdpunktsparlamentarismen sitt raison d’etre som en
mekanisk uttolkning av folkviljan, en uttolkning som har karaktären av
pendelsvängningar mellan de båda polerna i högern—bondeförbundet och
socialdemokratien och som för övrigt synes ske i desto friare form, ju
mera partiunderlaget sammansnörpes.
De dityramber till ministären Ekman, som det frisinnade partiets
officiella lovsångare redan uppstämt, kunna förbytas i gråtvisor den dag på
vårkanten, då det stora bokslutet över 1931 års riksdag skall uppgöras.
Ty ännu återstå alltför många av de omstridda frågorna för att materialet
skall vara tillfyllest ens som vägledning. I stort sett ha endast
huvudtitlarna hunnit behandlas före påsk. Ingen har dock där förmärkt någon
sådan fortlöpande regeringsframgång, att man kan tro att riksdagsväldet
skulle vara på upphällningen och den starka regeringens tid brutit in.
Utskotten ha än förstorat, än förminskat anslagsbeloppen på det
självmedvetna och självsvåldiga vis, som varit plägsed ända sedan Ulrika Eleonoras
dagar. Under den hittills tillryggalagda perioden av den andra
Ekmansregimen kan dessutom inregistreras, att regeringens makt och inflytande
över det diminutiva partiunderlaget icke äro obeskurna och i varje fall
icke större än vad andra regeringschefer under mycken förtjust publik
uppmärksamhet kunnat utöva. Hr Rosén har tidigare höjt
västerbott-ningarnas upprorsfana gentemot regeringens spannmålspolitik: samme man
har i statsutskottet varit en ytterst obunden och oberäknelig
regeringsadjutant; hr Bengtsson i Norup prisade högt i Andra kammaren sin egen
självständighet gentemot den episkopale ecklesiastikministern; och redan i
remissdebatten förfasade sig de mest doktrinära nykterhetsmännen över hr
Hamrins fingrande på rusdrycksmedlen. Sålunda har hr Ekman icke ens
glädjen att kunna stödja sig på ett samlat partis tro och huldhet, fastän
antalet mannar att sammanhålla är i minsta laget. Man kan konstatera
detta utan några skadeglada kommentarer endast för att påvisa, att
regeringens förhållande till riksdag och partibas allt fortfarande rör sig i de
gamla hjulspåren.
Emellertid har hr Ekman och hans elva ett par ansträngande månader
framför sig. Ansträngningarna påkallas mindre för att hålla taburetterna
fria från inkräktare; hr Ekman vet mer än väl, att hans regim just nu
tolereras, och kanske just därför söka han och hr Hamrin att vifta med sin
villighet att avgå och bereda rum för andra. Men ansträngningar erfordras
för att lotsa de stora frågorna i hamn på ett för eftermälet anständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
