Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 16 januari - Litteratur - Svensk prosakonst 1930. Av Elof Ehnmark - Hagar Olsson: Det blåser upp till storm - H. P. Mathis: Nådens dag - W. Hammenhög: Esther och Albert - Ragnar Holmström: Den lycklige mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 LITTERATUR
Hjalmar Bergman var som författare en man för sig. Det gäller både
innehåll och form. Han besatt en originalitet, som ställde honom i särklass,
och han har skapat ett personligt framställningssätt. Han behövde inte
ängsligt lyssna efter det eventuella resultatet av nutidens myckna
diskuterande om romanens förnyande. I och för sig är emellertid en sådan
diskussion ett intressant faktum. Liksom romanen en gång verksamt bidrog
till raserandet av klassicismens allenarådande genrer och omsorgsfullt
kringgärdslade konstformer för att sedan så gott som dominera litteraturen
fram till våra dagar, finner man nu tiden vara mogen för något nytt.
Förutsättningen för en konstforms förnyande är ett nytt innehåll. Ha
den unga generationens tankar och ideal vuxit sig starka nog att också
kräva nya uttrycksmedel eller överhuvud att få konstnärligt uttryck? Det
var denna fråga, som gav förlaget Natur och Kultur anledning till sin
romanpristävlan. Den skulle giva den nya tiden och den nya ungdomen
en chans. Tar man blott hänsyn till vad som avsågs, måste resultatet
betraktas som ovanligt nedslående. Det var den gamla borgerliga romanen,
som avgick med segern, och efter allt att döma med full rätt. Den nya
tiden, som representerades av Hagar Olssons med andra pris belönade
Det blåser upp till storm, bär i mycket hög grad prägeln av det
som Tegnér kallade »det omogna nya». Boken skildrar f. ö. närmast den
finländska ungdomen, som tydligen är lika mycket mer okritisk som den
är mer hetlevrad än vår. För att fortsätta den Tegnérska terminologien
så har »det murkna gamla» fått en fullödig representant i tredje
pristagaren H. P. Mathis* Nådens dag, en roman som förträffligt lyckats
förena schablon och mekanism. Att ett verk som detta likväl belönats med
ett pris, låter oss ana, vad de 70 återstående deltagarna i tävlingen skänkt
prisnämnden av prövningar och lidanden. Med första pris belönades
romanen Esther och Albert av W. Hammenhög. Den är, som antytts,
en representant för den gamla goda romantraditionen, inte bara tekniskt
utan även till miljö och karaktärsteckning. Berättelsen om glasmästaren
Alberts kärlek till sömmerskan Esther har samtidigt givit författaren
tillfälle att skildra ett helt avsnitt av det småborgerliga Stockholm av i dag.
Den miljön har Hammenhög också lyckats fånga på ett rent förbluffande
säkert sätt. Vad man främst förvånar sig över hos denne debutant, är att
han trots sin ungdom så fullständigt är befriad från ungdomens benägenhet
för överdrift och egocentricitet, jå t. o. m. från entusiasm. Det är
måttfullheten och objektiviteten, som jämte den säkra iakttagelseförmågan gjort
hans roman till ett moget verk. Han har själv arbetat med den tålmodiga
gedigenheten och tekniska färdigheten hos den hantverkarklass, som han
skildrat. En detalj avslöjar i alla fall debutanten. Det är det löst påhängda
lyckliga slutet, eller rättare sagt: det löfte om en framtida försoning
parterna emellan, som författaren inte kan neka sig i slutorden av denna till
anläggning och utförande borgerliga tragedi. Hjälten och hjältinnan ha
till slut blivit honom för kära för att han skulle nännas lämna dem i
förtvivlan och ensamhet.
Det är f. ö. förvånansvärt — eller betecknande, om man så vill — att
det borgerliga och småborgerliga i så hög grad dominerar i årets
romanproduktion. Man kan som ytterligare exempel taga Bågnar Holmströms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
