Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - En ny del av den norska historien. Av Bertil Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 573
— för övrigt den enda »värdering», som ligger inom den principiellt
empiriska vetenskapens möjligheter. Valet av undersökningsobjekt kan
väl ofta, som här, bestämmas av ett klarhetsbehov, ett intresse, som
icke faller inom den empiriska vetenskapens ram. Men detta får ej
förhindra, att även kunskapen om det tillstånd, vars förutsättningar man
vill klarlägga, förvärvas på rent empirisk väg. Under denna
förutsättning utesluter en värdering från en på nyss angivet sätt vald
utgångspunkt ej objektivitet, den skärper tvärtom ofta blicken för de egenartade
även hos företeelser, orienterade efter andra, sedermera avklippta eller
för en tid undanskjutna utvecklingslinjer. Steens skildringar av
stads-och brukskulturen ge vackra bevis för riktigheten av denna iakttagelse.
Om man i bondekulturen med dess rötter i den stora sagotiden och
återuppbyggandet av ett politiskt självständigt Norge ser det specifikt
nationella i Norges utveckling, kan 1600-talet synas beteckna den djupaste
vågdal. Överallt, där något nytt sker, möter man det främmande:
kapitalet var utländskt, ledarna utlänningar, och om de norska städerna
rycktes upp genom stadsnäringarnas uppblomstring, löstes de samtidigt
ut ur den gamla folkliga gemenskapen. Men fastän den nationella kulturen
var för svag att omedelbart med sig assimilera det nya, drogs den själv
in i den allmänna utveckling, som följde med det ekonomiska genom;
brottet. Steen skildrar på olika områden den växt, som börjar i
bondebygderna. Direkt jämförlig med svenska förhållanden är brukens
vittgående inverkan på de kringliggande trakterna. Det länder den norska
historieskrivningien till heder, att den — tyvärr ofta i motsats mot
uppfattningen hos oss — här sett till sakens kärna. Trots de ekonomiska och
sociala strider, som ensidigt präglat källorna, har den blicken öppen
för det väsentliga, de nya livsmöjligheter, som följde med den genom
bruksrörelsen skapade ökade efterfrågan på böndernas arbetskraft och
deras produkter. Det förefaller anmälaren som om blicken här vore
friare och mera riktad på realiteter, än då det gäller en annan, för
Norge med dess relativa fattigdom på metaller ännu viktigare
revolutionerande förändring, trävarurörelsens begynnande utveckling till
stordrift. I Norge försiggick redan på 1600-talet den företeelse, som hos oss
egentligen inträder först på 1700-talet, undanträngandet av de små
bond-sågarna till förmån för större sågverk. Liksom eller snarare ännu
mer än hos oss skedde denna givetvis rent ekonomiskt motiverade
förändring under täckelset av en privilegielagstiftning, vilken syftade till
skogsbesparing och uthållig drift men resulterade i ett irriterande
monopol. Själva avgörandet var dessutom förknippat med nederlag för
bönderna, gick »direkte emot bendenes interesser». Sistnämnda
förhållande synes jämte återklangen av liberalismens kamp mot
privilegie-och monopolväsendet ha stått hindrande i vägen för en värdering av
förändringen efter ekonomiska principer. Det kan knappast betvivlas,
att en sådan värdering skulle lett till en vida gynnsammare
uppskattning av de större sågverken och måhända även av stordriftens
företräden i längden jämväl för bygden. Ett annat område, där en liknande
utveckling ägde rum, var fisket. Här tog regeringen energiskt parti
för småfolket, som höll på smådriftens ineffektiva men ej kapitalkrä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
