Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Från en vandringsdag i Rom. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
546 AXEL BOETHIUS
kernas invandring. Någon mil norrut, vid Veji, vid Cerveteri
fingo herdarna och bönderna på kullarna omkring Rom se
etruskiska städer växa upp, med grekisk orientalisk kultur och
organisation, med konst, utvecklad religion, med tempel och gudabilder,
med stadsmurar och stora ättehögar utom murarna, där de döda
begrovos med slösande prakt, med grekiska vaser, vagnar,
smycken och vapen. Från 700-talet ställdes kort sagt en
grekiskorientalisk högkultur oförmedlat emot Italiens förhistoriska
byar. Och i söder, kring Neapel, i Kampanien mötte en annan
kulturströmning från grekiska kolonier, grekiska städer (fr, c:a
år 750).
Genom dessa påverkningar grundades Rom. Bebodd var platsen
sedan urtider, men staten, organisationen skapades främst genom
etruskiskt inflytande. Och när vi tala om de gamla patricierna
o. d., ha vi att tänka oss latinska bönder, som fått
etruskiskgrekisk kultur, som lämnat primitiva sambruksformer och
brukat upp kampagnans jord och bildat egna gårdar med
effektivare odling. Genom etruskiskt inflytande trädde Rom in i sin
första period med historia och kultur i högre mening, den
patriciska jordadelns tid på Roms kampagna. Stort var ej detta
Rom. Från vilken utsiktsplats som helst i Rom ser man ut över
dess gränser. På andra sidan Tibern vidtog omedelbart
etruskiskt område, l bergen i öster bodde sabiner och latinarna, som
behärskade slätten långt fram emot Rom. Någon mil söder om
Rom gick gränsen på sydsidan, och ungefär lika långt nådde
romarna i norr. Rom var en stat bland ett tiotal andra inom det
område, man överblickar från staden själv. Men trots denna
ursprungligen begränsade vidd växte konungarnas och patriciernas
stad; så som också bland andra Livius skildrat det, vann
sex-och femhundratalens rika etruskisk-grekiska odling insteg i Rom.
Spår därav möta än vandraren i den eviga staden. När man
från konservatorspalatset går över till Museo Mussolini (Palazzo
Caffarelli), står man plötsligt inför en stor, oklädd kvadermur
av de romerska kullarnas grå tuffsten. Det är en rest av podiet
till det frejdade Juppitertemplet, som romarna byggde på
Capitolium kort före år 500 f. Kr. Det stod kvar i forntida form ännu
på 80-talet f. Kr., och den tidens lärde ha beskrivit templets
etruskiska arkitektur och betyga, att det erhöll sina
skulptursmycken från Veji, från etruskiska konstnärer.
Den notisen har fått märkligt liv genom de senare årens fynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
